Monthly Archives: juni 2012

Beräknad födelse

Idag var det beräknat att vår björnunge skulle födas. Istället har vi redan fått njuta av henne i snart 2veckor! Såhär ser vi ut ikväll:

Jag lovade lite bilder från lillasysters och mammas vistelse här, så varsågoda!

Jag med Erik

Kusinerna, 2månaders åldersskillnad, vem kan tro det? 🙂

Mormor med 2st barnbarn

 

2 kommentarer

Filed under Baby, Vardag

Besök

Vi har haft besök av Alicias mormor, moster och kusin Erik i några dagar nu. Det var mysigt och roligt att ha besök av dem. Bilder kommer imorgon, jag sitter vid fel dator för att få bilderna uppladdade nu.

Hur som helst, la jag Alicia på mage en stund igår kväll och tror ni inte att lilljäntan håller huvudet högt upp själv samt gör rörelser som ser ut som hon skall börja krypa. Dessutom lyckades hon kasta sig från mage till rygg, dock i misstag tror jag. Men prata om att vår lillsessa är stor!! Hjälp, hur ska detta gå? 🙂

Imorgon börjar maken jobba igen och jag kommer bli ensam hemma med Alicia. Skall nog bra det också. Nu lite godis och ett avsnitt 24!

Lämna en kommentar

Filed under Baby, Vardag

Liten blir stor

Idag är vår lilla flicka hela 10dagar gammal. Hennes beräknade ankomst är om 3 dagar 🙂 Idag var vi till BVC för att vägas och mätas. Lillflickan har nu passerat 3kilo strecket, hon väger nu 3015g för att vara exakt och har vuxit 1cm och är nu 49cm lång. Stora flickan vi har 🙂

För övrigt passerar dagarna förbi och vi bara njuter! Idag inväntas besök av Alicias mormor, moster och kusin Erik! Det ser vi fram emot!

Lämna en kommentar

Filed under Baby, Vardag

En ständig oro

Alla säger till en när man är gravid att efter babyns födsel kommer man aldrig mera få enlugn stund. Vakna nätter och oro och ängslan för jämnan, livet ut.

När man är gravid har man svårt att föreställa sig hur livet kommer att bli med en baby. Livet är underbart, skall jag säga, likaså är barnet det mest fantastiska som skett i ens liv. Däremot den där ständiga oron. Usch. Man får ont i magen när man tänker på allt man skall skydda barnet från. Oron över att man inte hört henne gny på natten, eller ens hört henne andas. Att behöva titta till för att se om hon andas. Vilken ängslan och oro det finns inom mig. Jag har inte ansett mig vara den oroliga personen men nu går det inte en lugn stund utan att jag blir rädd och orolig över att hon inte mår bra. Mitt lilla hjärta! Igårkväll när hon låg och sov på soffan bredvid oss, blev jag orolig över att jag tyckte att hon andades för fort. Däremellan tycker jag att hon andas för ytligt eller för svagt. Hur skall jag komma över detta och bara tro på att vår baby mår bra, även om jag inte tittar på henne varje sekund?

Hon är ju det dyrbaraste vi har!

3 kommentarer

Filed under Baby, Vardag

1 vecka

Idag blir lillsessan vår 1 vecka gammal!! Det är helt ofattbart! Nu är hon så pass ”stor” så från och med idag skall hon ha D-vitamindroppar.

För övrigt har veckan som gått, fortfarande varit overklig. Det är svårt att fatta att vi har en dotter och att hon är här för att stanna! Hemma flyter dagarna på. Vi äter och sover. Två dagar har vi varit ut med vagnen och Alicia älskar sova i vagn. Igår sov hon nästan 5timmar i ett, förrutom ett litet  matuppehåll. Nätterna flyter också på hyfsat bra. Vaknar för att äta men de två senaste nätterna har hon somnat snabbt om. Dessutom sover hon i egen vagga och inte i vår säng. Duktiga lilla älsklingen.

Själv är jag också lite piggare. Har fortfarande ont i såret, speciellt när jag skall stiga upp från sängen. Jag går väldigt långsamt när vi är ute för annars gör det så ont. Men i övrigt mår vi toppen, jag och min lilla underbara familj!

2 kommentarer

Filed under Baby, Vardag

Glad Midsommar

Glad Midsommar önskar familjen Rudhberg!

2 kommentarer

Filed under Baby, Vardag

Lillsessan

Alla föräldrar anser sin egen baby vara den underbaraste, finaste, vackraste baby som finns i hela världen. Så anser även vi om vår dotter! Däremot vid första anblicken av henne, tänkte jag för en sekund, nej, hon är inte alls så söt. Jessus vad jag skäms för de sekunderna nu i efterhand. Hur kan man ens tänka så om sitt eget barn? Hon är absolut det finaste vi har och är den mesta underbara varelse jag någonsin skådat.

Citerar Dantes 90år (Alicias farmors fasters man)” Ockelbosessan kan gå och gömma sig!”

Det håller jag med om. Här kommer konkurrens!

7 kommentarer

Filed under Baby

Vägen fram till lördag 16.6 kl 11.22

Tänkte nu berätta om hur våran väg såg ut fram tills dess att Alicia såg dagens ljus. Känsliga läsare kan hoppa över detta, likaså folk som inte vill läsa om hur själva förlossningen gick till. För det är alltså det jag kommer skriva om nu. Vägen fram till plusset på grav-stickan, lämnar jag åt sidan. Hon var efterlängtad vår dotter och nu är hon här.

Som jag skrev i förra veckan var jag till barnmorskan på onsdag 13.6. Allt såg bra ut men Alicias huvuvd var fortfarande inte helt fixerat utan det gick att rucka på det. Döm om min förvåning då jag på torsdag vid lunchtid gick in i sovrummet för att bädda sängen och känner hur jag blir blöt längs med benet. Trodde jag kissat ner mig. Ringde förlossningen var man ville att vi skulle komma in för att kolla om det var vattenavgång. Dock var det inget panik, för att på min beskrivning lät det som klart fostervatten och då jag inte hade några tillstymmelser till sammandragningar var det ingen brådska för oss att komma in. Maken ringde jobbet och förklarade att han inte skulle komma in idag, då vi skall till Hudiskvall och kolla om fostervattnet gått. Väl i Hudiksvall blev jag kopplad till ctg-maskinen för att mäta babynsljud och kolla efter sammandragningar. Inget hände. Barnmorskan var osäker på om det var vattnet som gått och skickade ut oss på stan i 1½timme för att vi sedan skulle återkomma och träffa en doktor. Sagt och gjort, vi gick ner på stan och fikade. Det var minst sagt otrevligt att känna hur det rinner mellan benen på en varje gång man gick. Prata om att känna sig inkontinent!

Väl tillbaka på sjukhuset skulle en doktor undersöka mig. Jag hann bara lägga upp mig i gyn-stolen, så plaskade det till som på TV. Golvet nedanför förvandlades till en liten sjö. Barnmorskan konstaterade nu att det inte mera var ett frågetecken om det var vattenavgång! Däremot fick vi ändå åka hem eftersom jag fortfarande inte hade några värkar. Vi var hemma igen vid ca 18tiden. Åt mat, kollade TV, planterade balkongblommor. Klockan 22 gick vi isäng. Strax efter det kom det några värkar, men med långt mellanrum. Efter kl 24 kom värkarna lite tätatre och vid 0030 kom de med 2-4min mellanrum. Maken ringde då taxi och jag ringde förlossningen och meddelade att vi var på ingång.

Kl 02 skrevs vi in på förlossningen. Värkarna var fortsatt täta men jag var bara öppen 2cm. Barnmorskan tyckte att jag skulle få medicin och att vi sedan skulle försöka sova. Medicinerna kräktes jag upp så jag fick en ny omgång, ingen effekt. Värkarna fortsatte men utan märkbar verkan. Mera medicin till mig. Jag tror jag/vi somnade till efter kl 3 någongång och sov fram till strax efter kl 9 på fredagmorgon.

På fredagmorgon var alla värkar borta och inget hände. Man kopplade därför på värkstimulerande dropp på mig för att få igång vräkarna igen. Detta dropp ökades 1ggr/halvtimme i evigheter innan jag ens fick en liten värk. Framåt kvällen hade fortfarande inte så mycket hänt.  Jag började närma mig 4cm öppen, men babyns huvud var fortfarande högt upp. På kvällen någongång sattes epidural-som just då kändes skönt. Under fredagnatt tilltog värkarna men återigen gav de inte de effekter man hoppats på. Natten blev en lång pina av värkar och ingen önskvärd effekt. Epiduralen gav snart inte heller helt tillräckligt med hjälp. Värkdroppet saktades ner då värkarna kom så tätt att jag inte hann med. Eftersom droppet saktats ner resulterade detta i att värkarna till sist avtog för mycket. Jag öppnades vääääldigt långsamt. I något skede under natten tog jag mig upp och vandrade i korridoren. Jag var inte glad då barnmorskan ville att jag skulle stiga upp och gå. Jag gjorde det ändå. Försökte låta tyngdkraften göra sitt. Mot lördagmorgon var jag närmare 9cm öppen. Fortsatt var babyns huvud inte helt nere.

På lördag morgon kom värkarna återigen så tätt att jag knappt hann andas/vila emellan dem. Nu hade jag dessutom ett hemskt tryck och ville enbart krysta. Lustgasen gav inte så mycket hjälp. Jag höll mig hyfsat lugn med den i kanske ½timme. Klockan 0730 hann jag inte andas mellan värkarna. Jag ville enbart krysta, men var fortsatt bara 9cm öppen. Värkdroppet stängdes av och barnmorskan var i kontakt med doktorn. Det enda jag ville var att få ut babyn och att smärtan skulle ta slut! 2timmar senare kom doktorn in och då inget hänt med mig bestämdes det att jag skulle förlösas med kejsarsnitt.

Även om värkdroppet var bortkopplat fortsatte värkarna avlösa varandra, men jag öppnades inte mera än 9cm. När det äntligen blev dags att rulla ner mig till dagoperationen var värkarna så täta så det var som en enda stor värk, inget uppehåll alls. Jag hade så ont att jag inte ens förstår hur ja kommer ihåg vad som hänt runt omkring mig. Väl nere på op, skulle epiduralen bytas mot spinalbedövning. Vilka hemska minuter detta allt var. Det kändes som timmar. När väl spinalbedövningen var på plats kände jag enbart en varm känsla i benen. All smärta var borta!! Underbar känsla!!

Snabbt kopplades det på dropp och byggdes ett tält över magen och inom sekunder, rättare sagt, kl 1122 lördag 16-6-2012, nästan 2dygn efter att vattnet gått, hörde vi vår dotter för första gången! Min älskade make fanns bredvid mig hela tiden och fick ta emot dottern och klippa navelsträngen på henne, medan man sydde ihop mig. Tydligen låg dottern med ansiktet felvänt,det vill säga med ansiktet uppåt istället för neråt, (Barn skall liksom dyka ut) vilket gjorde att hon inte ville komma ut. Enligt läkaren som opererade skulle man ändå ha varit tvungen att snitta mig. All personal var underbar och allt gick bra. Alicia var det aldrig någon fara med under hela denna process.

Efteråt var både jag och maken väldigt trötta. Ingen av oss hade sovit sedan vi vaknade kl 9 på fredag morgon och inget att äta hade vi heller gjort på nästan 2 dygn.

Maken min är den bästa och fanns jämt vid min sida. Nu är vi som sagt hemma och mår bra. Jag har ont i såret men jag kommer igen!

Stolta men trötta föräldrar!

IMG_0248 RSCN0965

7 kommentarer

Filed under Baby, förlossning, Gravid, Händelser

Första dygnet hemma

Nu har vi varit hemma i ett dygn. Känns overkligt att ha en sån liten underbar skapelse bredvid sig. Samtidigt finns det ingen känsla som den att veta att hon är vår egen lilla bebis.

Igår när vi kom hem var farmor på en snabb visit med bakelse till oss och blommor och presenter till Alicia. Efter farmors visit låg vi mest i soffan eller i sängen och beundrade vår lilla. Natten gock hur bra som helst. Alicia sov i sin egen vagga och när kl var 0230 var jag tvungen att väcka henne för hon hade inte ätit på nästan 5 timmar. Sen vaknade jag pånytt vid 0730 och fick göra samma procedur då. Väcka lillajäntan för att hon skulle äta. Sedan somnade hela familjen om och låg i sängen till närmare 1030. Resten av dagen har gtt åt till att ligga i soffan, kolla på TV, lagat mat och bara titta på underverket. Ett väldigt behagligt första dygn.

Alicia i bilen på väg hem från BB

Hemma på soffan

8 kommentarer

Filed under Baby, Vardag

Vår dotter

I lördags 16-6-2012 kl 11.22 föddes vår lilla dotter Alicia.

Hon var 48cm lång och vägde 2910g. Nu är hela familjen hemma. Resan fram till lördagen och vår dotters födsel får ni en annan dag.

8 kommentarer

Filed under Baby