Över kanten

Ja vår älskade dotter tär på mina nerver otroligt mycket dessa dagar.

I morgon har hon varit utan napp i två veckor och maken frågade idag om vi inte ska ge dem tillbaka till henne nattetid. Hon vaknar ännu oftare än 4ggr/natt nu och man blir väldigt trött och slut som förälder av att inte sova mera än 1, kanske 2h i sträck. Jag vet inte varför det är så här men som sagt det är tröttsamt. Nej, vi ska inte ge tillbaka nappen åt henne för jag tror inte att det är problemet men jag förstår maken att man gärna skulle vilja pröva allt.

I kväll satt hon i min famn och vi satt och sjön när hon kom på att det skulle vara roligt(?) att försöka slå mig. Det tyckte inte jag! Fast jag sa åt henne och tog tag i handen skrattar hon och så fort jag släpper hennes hand försökte hon igen. Detta gjorde mig förbannat och höjde rösten rejält till henne varpå hon börjar gråta men efter en stund var det samma visa! Nå istället tänkte jag att hon får bada vilket gick bra en stund innan hon skulle börja dra i duschkabinsdörren, vilket hon inte får. Hon kan fastna med fingrarna och det är ingen leksak. Fröken blev förbannad då hon blev nekad och kastade iväg sin vattenkanna och blötte ner hela badrummet. Färdig badat!

Sängdags var lika trevligt(ja jag är ironisk) som de senaste veckorna. I ca 35-40minuter satt jag där och hon bara rullade runt och hade sig. När jag gick därifrån gallskrek hon (efter pappa) men jag kände att jag måste andas innan jag går in till henne. Gick in tillbaka efter en stund, fick plocka tillbaka kudde, täcke nallar och försöka bädda ner henne igen. Nu dög ingenting och att jag stod bredvid hjälpte inget. Återigen var jag tvungen att gå därifrån, mina nerver är ganska slutkörda vid det här laget.

Jag hann bara ut innan det dunsa till och hon skrek om möjligt mera än innan. Jag rusar dit och ja, fröken är på golvet,ställer sig upp, så ingen skada skedd, men hon hade alltså tagit sig över spjälsängskanten!

Vi kramas och gråter båda, hon av att ha blivit lämnad inne på rummet och sedan ramlat ur sängen och jag för att jag är trött, slut och fick dåligt samvete. Efter det tog det ca 5minuter så sov hon, men redan nu har hon skrikit till 2ggr och det har gått en timme. Rolig natt igen!

Må denna fas eller vad det är ta slut snabbt innan familjen Rudhberg krakelerar av trötthet och grinighet!

IMG_5062

IMG_5063

 

Var är den här go-ungen om nätterna?

2 kommentarer

Filed under Alicia, Förälder, sömn

2 responses to “Över kanten

  1. jessica

    Jag inser att det just nu inte kanske är tid för ett skämt… men jag tänkte att du kan alltid skicka ner henne hit till mig… Jag har två killar här som kan vara si så där med uppförandet nästan så gott som för det mesta…
    Men på riktigt nu… kämpa på! Ni kommer att klara det! Njut av de fina stunderna och lev igenom de jobbiga!
    Kram ❤

  2. Åh jag känner igen så mycket! Det hör väl till åldern 😛 Nej men vi har ganska stora problem med det där att slå, knipa, riva, allt sånt just nu. Tidigare har det bara varit oss han gör det åt men nu också på dagis. Och nekar man honom så skrattar han bara och gör på nytt tills man släpper nerverna och sen börjar han gråta, för att snart igen göra det på nytt. Suck. Jag skulle nog ha svimmat om Adde skulle ha lyckats klättra över spjälsängen och fallit, jag höll på att få hjärtstillestånd redan när han föll från vår säng en dag 😀 Herregud de här ungarna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s