Lite till

I dag på nyhetsmorgonen pratade man om att det varje vecka i Sverige är tre unga som tar sitt liv och att självmordsförsöken bland unga ökar drastiskt.
Då måste jag bara än en gång referera till föreläsningen av Eberhard som jag var på i fredags.
För det första minskar självmorden om inte drastiskt men ändå. Bland unga har statistiken inte sjunkit jättemycket men inte heller ökat. Sedan kan man fundera vad det beror på men i alla fall har självmorden inte ökat. Enligt statistiken ökar självmordsförsöken hos unga och enligt Eberhard visar statistiken så då man inte särskiljer på självskadebeteende och självmordsförsök. Vilket betyder att unga personer som har ett självskadebeteende av en eller annan orsak som t.e.x. Rispat sig i armarna eller skurit sig ytligt i t.ex. ångestlindrande syfte(inte som en handling för att de vill dö) räknas med i statistiken för självmordsförsök! Då är det ju klart att statistiken ser skrämmande ut.
På nyhetsmorgonen hade man även med en psykolog som trodde att det dåliga mående beror på hur samhället ser ut idag; valfrihet att välja skola och pressen att klara skolan?!
Återigen Eberhard skriver också omvalfrihetsstressen, d.v.s. att du kan välja precis vad du vill göra och att många unga inte kan ta egna beslut och blir då stressade av valmöjligheterna. Men att säga att pressen att klara skolan är ett problem? För det första är Sverige redan det enda landet i världen där du kan ta studenten men ogiltiga betyg och för det andra har nog inte pressen att klara skolan ökat alls jämfört med förr. Förr visste man att om man inte var duktig i matematik krävdes det att man läste på lite mera och fick kämpa med talen på lektionstid. I dag verkar man bara allmänt ointresserad av att ens försöka anstränga sig lite, utan man skiter i det. Det skrivs och pratas om att skolan inte får skicka hem läxor till elever och att elverna mår dåligt av att ”känna stressen av hemläxor”. Men herregud säger jag! Kan jag inte allt från den minut jag föds måste jag göra något själv. Ja, det kan betyda att jag får jobba lite även utanför skolan men så får man även i vuxenvärlden. Ibland måste man stanna kvar lite längre på jobbet för att man inte hunnit med allt och som nyutbildad lärare funderar och planerar jag ofta mina lektioner hemma , ja jag läser till och med elevuppgifter hemma. Hur jag lägger upp min dag och lintid är mitt ansvar men jag kan för fan inte skylla min okunskap eller brist på planering på någon annan!
Usch, jag blir så fruktansvärt trött på allt detta daltande om unga som mår dåligt och leta de efter syndabocken. Lite eget ansvar i sitt mående har alla. Sedan finns det så klart undantag då man varit med om något traumatiskt (då menar jag inte att man fått läxor) och p.g.a. det mår dåligt.
Jag som jobbat i flera år inom psykiatrin har säkert en annan syn på detta än andra som inte har en insyn i den världen men jag vidhåller ändå att man i dag vadderar och daltar för mycket och i slutändan mår inget bättre av det.
Har någon annan en annan åsikt så är ordet fritt!

2 kommentarer

Filed under Funderingar

2 responses to “Lite till

  1. Nea

    Jag håller helt med. Har ofta tänkt att folk säkert tog livet av sig färre gånger då då man inte hade något alternativ, utan alla gick till åkern o jobbade eller mjölkade korna. Man visste att man int fick mat annars, o då gjorde man bara det. Min mommo sa tex att int va hon nånsin olycklig eller önska någo annat jobb, för hon visste att hon måste sköta om arbete på gården o att d int fanns alternativ. Nu finns d fö mycke att välja mellan, o många människor poängterar just det att man ska hitta just Det som man är född för att göra, o att man int ska nöja sig me någo annat, utan bara fösöka uppnå sina ultimata drömmar. Vilket jag tycker e skitsnack. Tror d finns kanske tio människor på denna jord som varje dag älskar att fara på jobb, o inte skulle vilja göra något annat än just det. Så länge man trivs på jobbet o fö d mesta tycker om att göra d, så tycker ja d räcker. O d där me läxläsning låter ju helt sjukt.. Hoppas d ba e sverige ni har såndäna konstigheter för er. Nog för att ja förstått att man i finland int heller mer får läxor över helgen. Vilket vi nog fick på min tid, o också större uppgifter över loven, som typ att göra ett eget herbarium. Men sverige verkar ju nog faktiskt vara mjuka daddiga landet där alla ska stoppas om med bomull o matas med välling, o d räcker ju int så långt. Så lite glad måst man va över att bo i finland o få utstå alla ”siperia opettaa” o andra budskap som gör att man måst käpa lite mer o ta sig fram me armbågar o svett o tårar för att slutligen finna sin plats. Om den nu se e bakom siwas kassa eller som politiker.

    • Word! 🙂
      I en undersökning visade det sig att 11-åringarna i Finland var de lyckligaste ungarna bland OECD länderna o svenska 11-åringar näst lyckligast. När man mätte 15-åringarnas mående var Finland kvar i topp medan svenskarna var i botten. Varför då? Jag tror att hårt arbete lönar sig o för bratsen blir livet svårt när samhället förväntar sig att man tar ansvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s