Tungt

Helgen som var har varit hur tung som helst. I fredags jobbade jag några timmar på dagis. Där var bara 4 barn kvar p.g.a. magsjuka. Hua.

Hemma hade allt gått bra men på kvällen när lillan just skulle somna sa hon att hon hade ont i magen och sen kräktes hon. Detta upprepades kl 3 och kl 4 så den natten sov vi inte så bra. Lördag och söndag gick mest åt till att känna efter hur vi själva mådde och vara beredda på magsjuka, då det visade sig att många flera barn från dagis drabbats. Lillan hade inga fler uppkastningar men hostar mycket så lördagnatt var vi vakna p.g.a. det.

Igår längtade jag enbart till en annan planet långt bort. Ett dygn för mig själv långt borta från allt och alla. Lillan var väl trött, slut, hungrig m.m. och gnällde och gnällde och gnällde. Jag vet inte hur många gånger jag blev förbannad på henne och lika trött var ju jag som hon säkert var. Upp i allt detta fick maken ta över ansvaret för lillan för jag kände att jag inte kan/orkar/vill mera. Hemskt att känna så men jag fixade inte det. Upp i detta slår det mig; hur ska jag klara av två barn?

Den tanken fick mig att må dåligt. Hur kan man bli så trött och förbannad att man bara önskar sig långt bort, samtidigt som man innerst inne skulle göra allt när som helst för sitt barn samt att man väntar ytterligare ett?!

En svår ekvation som ska gå ihop. Tur nog var maken hemma och jag fick lämna över ansvaret och i dag hoppas jag på en bättre dag, för allas del.

All eloge till ensamstående! Jag skulle aldrig fixa det!

Sedan är Alicia mitt allt och även nästa barn kommer betyda allt och fylla min värld men otroligt tungt är det ibland och tyvärr har väl lillfröken och jag ett allt för lika hopplöst humör och drar inte alltid jämnt. Tur att pappa finns som kan trösta lillan och att maken finns där även för mig. Kan bara föreställa hur tunga dagar han måste ha ibland.

2 kommentarer

Filed under Förälder, Funderingar

2 responses to “Tungt

  1. Mamma

    Låter riktigt normalt, det kommer alltid en tung dag nu som då. Dåliga samvetet hör också till. Tur så går det över,

  2. Hos oss går det nog inte en dag heller utan att jag och Adde tar ihop. Särskilt jobbigt har det varit när jag har varit trött och irriterad annars redan. Och sen får man ju förstås dåligt samvete för att man gapar och håller på, känner sig som en dålig mamma. Men nog går det sen med två barn också alltid på något vis, det måste ju göra det 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s