Barnuppfostran

Det finns väl inget mera omtalat ämne som alla tycks vara expeter i, än barnuppfostran. Oberoende om man har ett eller tio eller inga egna barn alls, tycks folk ändå tycka, veta och komma med synpunkter, åsikter och tips på hur en ska vara den bästa föräldern! 

Linda skrev detta igår.  Ett ämne där alla tycks veta bäst 😉

Det fick mig att fundera på en del saker. Först och främst, var och en gör som hen känner är bäst för sig, sitt barn och sin familj.

Jag skulle inte ha kunnat/velat vara en hel helg borta från mina barn när de fortafarande är så små. Samtidigt kunde jag inte pumpa ut när jag ammade Alicia, alltså var det inte ens möjligt att bunkra upp med mat. Samma är det nu. Även om det ibland känns tungt, jobbigt eller rent ut sagt för jävligt har jag nog inte haft en äkta tanke på att åka iväg från mina barn(har nog önskat mig iväg många gånger men skulle inte ha kunnat/velat göra det). Det man ibland kan önska är ju lugn och ro och få ha tystnad, äta i fred eller få städa i en  timme eller dylikt men inte i flera dygn. Självklart kan det finnas olika orsaker till att man är ifrån sitt barn en längte tid men för mig har det inte funnits en sådan orsak. Alicia var 8månader när jag åkte till London i 3dygn. Då var hon hemma med sin pappa och jag hade precis slutat amma. 

(Obs, säger inte att detta är rätt eller fel, utan hur JAG känner).

I kommentarerna som Linda fick, fanns det en som fick mig att fundera. Detta med egen tid? What?! Vadå egen tid när man har en nyfödd/liten? Varför då? Längtar man inte efter att vara hemma med sitt lilla barn? Behöver man plötsligt egen tid för att orka vara en förälder? Ja ibland men som sagt det är skillnad på egentid och egentid. Har då inget minne av att jag förr hört vuxna diskutera att man behöver egen tid?! Självklart är det ibland jobbigt att vara hemma med barn, men egen tid kan då handla om att få äta ifred, kanske få sova en stund, handla ensam eller träna. Men det där behovet/krävandet av att unna sig eller att man är värd egen tid tycker jag är lite överdrivet. Att man som förälder plötsligt behöver en längre paus i sitt föräldraskap? (Återigen detta är inget Linda skrivit eller sagt utan det var en kommentar som fick mig att fundera, för detta är något som folk faktiskt idag pratar om att de behöver). 

Självklart är det viktigt att komma ihåg vem jag som person är, och inte bara vem jag är som förälder men föräldraskap är inget man kan avsluta för att man behöver en paus. Jag kan behöva komma ifrån en stund för att orka vara en bra mamma men som sagt det kan då handla om en lång dusch, ett promenad eller lunch med en väninna inte en veckas fylla på Kos 😉 

Sedan är det viktigt att även umgås med andra om inte annat så med sin partner. Vi är inte bara mamma och pappa utan även man och fru, men samma sak gäller här, vi kan gå ut och äta eller efter att barnen lagt sig kan man prata om annat än barnen 😉 

Att åka iväg som par är väl också okej men då tycker jag att man kan vänta tills barnet är lite äldre, inte när det är nyfött. Behöver man en paus då kanske man sku ha tänkt på det innan man fick barn. Jag är väl inte gravid i 9 månader och längtar efter egen tid? 

Som sagt detta och mycket mera gällande barnuppfostran är ämnen folk har många åsikter om. Men som förälder vet man nog oftast vad som är bäst för sitt barn, sedan tycker vi alla olika och det är väl bra. Däremot tycker jag inte att man ska ”hoppa på” och ge andra dåligt samvete för deras val, man kan väl vara konstatera att här tycker vi olika. Så detta är mina tankar så här en torsdagkväll. Det är inte riktat till någon speciell utan är enbart lösryckta tankar som uppstått i samband med ett blogginlägg jag har läst.  

 Mina trollungar ❤

6 kommentarer

Filed under Förälder, Funderingar

6 responses to “Barnuppfostran

  1. Jaa det finns nog inget som skapar lika mycket kommentarer som såna här saker. Jag tänker väldigt lika som du. Skulle aldrig ha lämnat honom övernatten då han var så liten, men det berodde nog mycket på mig själv också. Någon timme nu och då är ju okej. Men förstår nog inte heller riktigt det här med att man ska ha så mycket egen tid. Särskilt inte med en liten baby, jag förstår det mera då barnen är äldre. Då tycker ju de också det är så roligt att få vara med t.ex. mor-/farföräldrar. Men alla gör som de tycker är bäst, och knappast tar ju barnen någon skada ändå. Med nästa barn kommer jag antagligen aldrig att vilja släppa greppet och lämna ifrån mig 😀

    • Håller helt med. En stund ibland är väl okej för att man ska kunna tänka klart men inte längre stunder när de är små men nog som äldre. Förstår att du inte kommer vilja släppa taget med nästa ❤

  2. Mamma

    Jaa du de e bara och konstatera att tiderna förändras och vi med. Fanns inge egentid då när du och dina syskon var små. Jag var mamma 24 h/dygnet. Visserligen av fri vilja och inget skulle ha fått mig att lämna bort er för ”egen tid” Småbarnstiden e så kort så ta vara på den. Fastän det känns jobbigt inbland.

  3. Erica

    Jag är också av samma åsikt. Egen tid i form av en kväll med kompisar, jumppa eller en shoppingrunda utan barn behöver väl alla någon gång men personligen är jag av den åsikten att barnen är små babyn så kort tid att man nog klarar av att vänta ett halvår eller ett år innan man lämnar bort dem.för ett natt och kanske ännu lite längre för ett helt veckoslut. Och med två barn med liten åldersskillnad så kan det ibland vara lite knappt med möjlighet att få egentid, och eftersom jag tycker att det är viktigt att barnen inte bara ser sina föräldrar ”byta skift ” i dörren så blir det ibland svårt att allt för ofta hinna gå på jumppa etc. För om jag använder flera kvällar o veckan till mina hobbyn så resonerar jag så att då borde ju min man ”ha rätt” till samma och sedan veckohandling etc på det så blir det inte så många kvällar kvar i veckan då familjen är samlad. Men om något år är barnen så stora att dom hellre är med kompisar så då hinner vi föräldrar nog igen få tillräckligt med egentid.

    • Håller helt med. Tråkigt om man som vuxna bara möts i dörren och barnen växer upp så. Ibland ser vardagen ut så och då är det så men kan man göra nåt åt det så kan man väl vänta tills barnen är lite äldre innan man börjar byta skift 😉 o som sagt i nåt skede vill barnen inte vara med oss utan vill hellre vara med kompisar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s