Barnen barnen

Livets sötsaker eller vad säger man? Känslomässigt är det en berg- och dalbana att ha barn. 

I fredags skulle dottern(Obs 4år gammal) flytta hemifrån. Jag är medveten om varför. Det var nån dispyt far/dotter. Hur som att flytta hemifrån är inget nytt uttryck hos dottern men denna gång tog hon det steget längre. Med jacka o skor på och dockan under armen trampade hon in i vardagsrummet för att säga hejdå. Hon skulle flytta men skulle inte säga vart. Tänk så jag skrattade. Jag hörde henne försöka öppna dörren men det var låst. Hon frågade om jag kunde öppna vilket jag gjorde. Jag frågade ännu om hon verkligen skulle flytta nu när det var mörkt och kallt ute och ja, det skulle hon. 

Jag öppnade dörren och hon gick ut. Tio sekunder senare vände hon om och kom in igen. ”Det är ju läskigt ute” sa dottern och grät. Vad svårt det är att vara liten men vilja vara stor ändå. 

På lördag var vi ute och jag krattade gården i ca 1.5h. Helt värdelöst med tanke på vädret som var i helgen. Alicia hjälpte till men konstaterade efter en kvart att hon tyckte att vi kunde såga ner alla äppelträd så ”behöver man inte jobba så alla dagar”! 

Axel ropar just nu enbart efter pappa och däremellan sitter han som ett ljus framför Pippi på Tv. Nattningarna däremot tar mellan 50-70minuter!!! Jag hade glömt att det kunde vara så här. Just nu vill jag/vi inte dra ner på dagsömnen då han ändå är trött på dagis samt att vi är oroliga att han annars blir för trött. Vill inte riskera ett krampanfall pga sömnbrist. 

Jaa,dessa barn. 😉

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, sömn, Syskon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s