Hem men ändå inte

I onsdags flög jag och barnen tillbaka till Sverige. Resan gick återigen bra. 

Jag känner mig alltid tudelad när jag lämnar Finland och kan inte påstå att jag är en så glad filur de första dygnen tillbaka i Sverige. 

Orsaken är nog en längtan/saknad. Hem är för mig Finland. Min familj o mina underbara vänner finns där. Alla minnen från skolor, utflykter, fester, cykelturer, lekar och andra händelser m.m finns i Finland. 

Samtidigt är mitt hem och min egen familj här i Söderhamn. Jag skulle inte kunna tänka mig packa ihop och dra iväg härifrån pga barnen och maken. Jag kan ju inte bara rycka upp dem från sina hem men ibland önskar jag att mitt nuvarande hem och mitt hem från förr åtminstone skulle befinna sig inom samma landsgränser. Det är tungt ibland att inte vara hemma till 100% på något ställe. Känslan brukar ge med sig efter några dagar och för det mesta är längtan till Finland inte närvarande så ofta men i någon dag till är längtan till Finland dominerande. 

2 kommentarer

Filed under Funderingar, Hem, Jag

2 responses to “Hem men ändå inte

  1. Michaela

    Känner så väl igen mig i det du skriver. Själv hinner jag aldrig riktigt ”bli klar” med Finland när vi är hem på besök. Men ja, det går över och jag vet inte om jag riktigt innerst inne verkligen vill flytta tillbaka på heltid.

    • Nej så är det, hinner aldrig bli klar med Finland när jag är dit.
      Innerst inne är jag osäker på om jag vill säga hejdå för gott. Hmmm… svårt detta. Tur människan är anpassningsbar. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s