Category Archives: Axel

Skört

Ja, vad ska man säga. Helgen började med fruktansvärda nyheter om en terrorattack i Stockholm. Hela kvällen satt vi mer eller mindre klistrade vid TV:n för att följa med nyheterna. Alicia hade en del frågor kring nyhetsrapportering; om det var en tjuv, om han hade kört på människor i misstag, varför man kör på flit på människor, dog nån, tar polisen fast honom osv…. det var bara att svara så gott som möjligt.

På lördag var det kalas, först svärfar 65år på förmiddagen och sedan skulle Alicia på kompis-kalas på eftermiddagen. Axel vaknade upp hes och kraxig men pynjade på ändå.

Söndag tog vi det ganska lugnt här hemma, tänkte att barnen skulle krya på sig i sin förkylning. Blev en liten tur på apoteket och sedan gick vi ut för att hitta påskris som vi sedan pyntade ute i vårvärmen. Axel var lite gnällig men inget som vi tyckte var konstigt. Inne igen lekte Alicia och Axel ritade. Plötsligt när maken går fram till Axel börjar han krampa.  Fy fan!!! Vi gav extra medicin men det hjälpte inte lika snabbt som vi som oroliga föräldrar önskade så det blev samtal till 112 och sedan en tur till akuten för att kolla upp Axel. Krampen varade kanske 3minuter men kändes som ett år. Ett halvår har gått bra och jag trodde redan att vi var på den säkra sidan. Han har haft feber, förkylningar och magsjuka men klarat det bra. Vad som var orsaken nu, vet vi inte. Nu blir det dosökning och vi börjar om med dag 1. 2år måste det gå utan kramper för att man ska ens diskutera dossänkning och kunna tro och hoppas på att epilepsin vuxit bort. Därav räkning åter från 1.

Det är fruktansvärt det som händer i Syrien, resten av världen och i Stockholm, men på något sätt kan man, på gott och ont, lägga ett rum mellan sig själv och allt det fruktansvärda men när det gäller den egna familjen, ens barn, då brister mina murar och världen känns mera skör än vanligt. Nu vet vi ju att Axel har sin diagnos men det finns inget jag hoppas mera på än att den skulle växa bort och att vi slapp dessa anfall. Det går inte att förbereda sig på dem och det är för jävligt att uppleva dem, men så ser vår vardag ut och vi måste hantera den.

Alicia var återigen en riktigt klippa, vår prinsessa Modig. Inte orolig förrän hon ser mig ledsen och då erbjuder hon sig att sitta bredvid så hon kan trösta mig. Älskade unge!

När man är så duktig när man inte ens är 5år då förtjänar man att få en lillasyster till Skrållan. 

Axel är fortsatt förkyld och nu dessutom med hög feber, hoppas detta går över snarast. Alicia har varit på dagis och påskpysslat och imorgon får man vara påskhäxa. Maken jobbade idag och jag var hemma med Axel. När det var dags att hämta Alicia hade Axel feber och jag ville inte utsätta honom för att behöva åka iväg och hämta Alicia. Som tur har man de bästa arbetskamraterna. Ett samtal och Alicia hämtas från dagis och kommer dessutom hem med glass till sig och lillebror. ❤ Tacksam till 1000 för hjälpen! 

Snart påsklov och då hoppas jag att vi kryar på oss och får må bra tillsammans och samla ny energi. 

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Epilepsi, Familj, Påsk, sjuk, Uncategorized

Året 2016

I januari var det dags för mig att återgå till arbete och make var den som stannade hemma och var föräldraledig med Axel. Jag studerade sista terminen på magisterutbildningen och det var en hel del att försöka få allt att gå ihop. I slutet av månaden blev jag dessutom svensk medborgare, helt enkelt för att på enklaste sätt kunna förnya mitt pass.

img_0732

Februari har med sig en släng av magsjuk samt att jag åker på en riktig värsting till förkylning som höll i sig i 8 veckor utan tecken till förbättring, en riktigt mansförkylning fick jag. Däremellan njöt vi av snö och fint väder.

I mars åkte jag iväg på en weekend med fruarna.. trots min otäcka förkylning. Jag kan väl inte påstå att jag kände mig pigg och allert men trevligt hade vi i alla fall. En sväng till Dublin blev det. Dessutom hade jag sportlov efter det och sedan påsklov ganska tätt inpå.img_0884

Två dödsfall inträffade som gjorde att marsmånad blev en tung månad. Maken fyllde år mitt i allt och även våran älskade son Axel blev 1 år, vilket går att läsa om här. Några ljusglimtar fanns det alltså även i denna månad. I slutet av månaden åkte vi över till Finland för att fira påsk och jag och maken passade på att ta oss en barnfrikväll. img_1020

April hämtade med sig vårkänslan även om det var kallt. Jag fick börja skriva på min magisteruppsats och dessutom modella för det nya träningsklädesmärket WorkoutEmpire som är ett lokalt företag och som verkligen gör snygga och bekväma kläder. Jag har en uppsättning av kläderna. 🙂 img_1087

Maj är en favoritmånad, främst för att jag fyller år.

Maj bjöd plötsligt och kortvarigt på riktigt sommarväder. Vi var iväg på kosläpp  och maken anordnade Holmfest där alla intäkter gick till Cancerfonden. Mamma kom över för att barnvakts (eller för att hälsa på) men det gav även mig en möjlighet att spana in maken på scenen. Jag fick en påminnelse om hur roligt det är att vara lärare och hur stärkande det är att få utmärkta omdömen av eleverna.

img_1311

Ja och så var det både födelsedag och morsdag på det .

I juni fyllde Alicia 4 år och skolan avslutades. Vi var på utflykt till tågmuseumet i Gävle. Maken var inne på sin sista månad som föräldraledig och jag jag lämnade in min magisteruppsats och blev godkänd på den. Dessutom åkte vi efter midsommaren till Nerja, Spaninen. Sol och bad!! Livet!

Dessutom fick jag mina magisterexamenspapper i juni! Grattis mig! img_1483I juli kom min pappa på besök och jag och barnen åkte en sväng till Åland.Vi försökte njuta av de varma dagarna när de kom och insåg plötsligt att halva sommarlovet hade passerat.

I augusti åkte maken iväg till Gävle och kom hem med en ny bil. Nu är vi en familj med två bilar. Hela familjen åkte till Umeå och mådde gott tillsammans med makarna Harf. Sommarlovet tog slut och jag fick lärarlegitimation. Axel började dagis och har sedan dag 1 trivts väldigt bra där. Jag och maken bokade in en helg i Krakow i oktober, men den resan blev det inget av,fast det visste vi inte här. Min mamma och moster kom på besök och i slutet av månaden fick Axel sin första kramp. Sommar hade kunnat slutat bättre. Nu blev det 112 och ambulansfärd till Hudik. Vi hoppades att det skulle vara första och sista gången. Tji fick vi.

img_1882.jpg

I september firade jag och maken 6år som gifta. Vi firade hemma och gick även ut och åt. I september var jag även iväg med ”mammorna” på en ridtur och det var inte igår jag hade suttit i sadeln. Dessutom var jag iväg med jobbet på utvecklingsdagar till Gävle där jag bl.a. fick möjlighet att besöka fängelsemuseumet. Jessica kom på besök och vi var en sväng till marknaden i Hudik samt att WE var på väg att lansera sina nya träningskläder och jag fick hem ett smakprov.

Oktobermånad skulle vara månaden då jag och maken åkte iväg på vår weekend till Krakow. Istället blev oktobermånad en riktigt skitmånad! Den började med att Axel krampade 4ggr på 1,5dygn, denna gång mellan febertoppar, det ambulans igen till Hudik och vi fick stanna kvar i 1,5dygn och lillkillen vår fick diagnosen epilepsi. En riktigt jobbig skitmånad! Mamma och syster kom hit som tänkt för att barnvakta och istället för Krakow fick jag och maken en kväll på stan samt sovmorgon hela helgen. Vi passade även på att boka in oss till santorini i sept 2017 då för att fira mamma 60år.

I november fick vi snö. Höstlovet bestod av pulkkaåkning och snöskottning. Jag var även en dag med jobbet och lyssnade på Sara Mohammad om hedersrelaterat våld, riktigt bra föreläsning. Vi köpte en ny(nästintill splitterny) bil, trodde jag aldrig. Badrumsrenoveringen drog i gång här hemma samt att jag hade djupa tankar kring en mammas oro. Vi pyntade och firade lillajul samtidigt som snön utanför försvann.

December, året lider mot sitt slut. Vi åkte över till Finland och firade #Chanet30 . det blev fest, pepparkaksbak. Hemma firades Lucia och vi pyntade inför julen och så blev det även julafton hos familjen Rudhberg. Paket i mängder och fina barn om än stundvis bråkiga, envisa och högljudda.

Enligt instagram har detta år kretsat kring barnen och familjen. De mest gillade bilderna består av barnen, såklart.Vad vore vi livet utan familjen, oavsett hur den ser ut. Barnen driver mig och maken till vansinne ibland samtidigt som vi nog skulle bli mer tokiga utan dem.

Nu lämnar vi snart år 2016 och hoppas på ett friskare och ett Gott Nytt år 2017! img_2723

1 kommentar

Filed under Alicia, Allt, Axel, Barn, Kalas, Kärlek, Resa, skola, Sommar, Syskon, Träna, Vardag, vänner, Vår, Vinter

En mammas oro

Sedan en månad tillbaka har jag inte riktigt varit mig själv, åtminstone inte inombords. 

Axels kramper,epilepsi diagnosen,att ta in det,förstå det och försöka fungera normalt rent emotionellt och intellektuellt är svårt. Näst intill omöjligt kan jag påstå. Min oro över honom har varit stor och är väl det än om än lite mindre. Jag kan fortfarande drömma om hans kramper. 

Mitt i all oro över Axel har jag nu kommit på mig själv att oroa mig sjuk även över Alicia. I veckan tog jag henne till doktorn för jag tyckte att hon såg blek ut. I övrigt ok på alla fronter men blek. Jag ville kolla hennes hemoglobin-värde. Fick en tid till doktorn som ordinerade hb och järn-prover. Alicia stackarn grät och ville absolut inte ta prover, hon mådde ju bra och hur jag än försökte förklara,lugna och muta ville hon inte. Proverna blev tagna och det gick bra till slut. Svaren såg bra ut. Nu borde jag vara nöjd va?

Icke. Alicia,ja vi alla hostar nu och Alicia säger att hon har ont i benen,ibland i magen och i dag i bröstet mot hjärtat. Jag försöker vara logisk men kan inte. Jag försöker vara lugn och prata med henne och fråga var hon har ont och hur det känns. Ibland försvinner värken men som idag satt värken i bröstet kvar. Lite grann. Ju mera jag frågar pga oro desto mindre vill ju hon svara. Dessutom sa hon på en gång att hon inte vill åka nånstans. Jag skulle helst ta henne till doktorn och åtminstone ta ett crp ocv leukocyter. 

Jag oroar mig för allt. Letar symptom på att barnen inte mår bra. Oroar mig för att jag missar nåt om Alicia för att jag oroar mig över Axel. 

Trodde aldrig att jag skulle bli en sån här irrationell person. 

Tur att min man är mer förståndig. <3. Vad skulle jag annars göra? 

Tänk om man bara kunde få en garanti på att barnen mår och alltid kommer må bra. Visst skulle allt vara lättare då? 

Denna mamma oron… Mina älsklingar för er gör jag allt! ❤ ❤

2 kommentarer

Filed under Alicia, Axel, Barn, Epilepsi, Förälder, Funderingar, Kärlek

Barnen barnen

Livets sötsaker eller vad säger man? Känslomässigt är det en berg- och dalbana att ha barn. 

I fredags skulle dottern(Obs 4år gammal) flytta hemifrån. Jag är medveten om varför. Det var nån dispyt far/dotter. Hur som att flytta hemifrån är inget nytt uttryck hos dottern men denna gång tog hon det steget längre. Med jacka o skor på och dockan under armen trampade hon in i vardagsrummet för att säga hejdå. Hon skulle flytta men skulle inte säga vart. Tänk så jag skrattade. Jag hörde henne försöka öppna dörren men det var låst. Hon frågade om jag kunde öppna vilket jag gjorde. Jag frågade ännu om hon verkligen skulle flytta nu när det var mörkt och kallt ute och ja, det skulle hon. 

Jag öppnade dörren och hon gick ut. Tio sekunder senare vände hon om och kom in igen. ”Det är ju läskigt ute” sa dottern och grät. Vad svårt det är att vara liten men vilja vara stor ändå. 

På lördag var vi ute och jag krattade gården i ca 1.5h. Helt värdelöst med tanke på vädret som var i helgen. Alicia hjälpte till men konstaterade efter en kvart att hon tyckte att vi kunde såga ner alla äppelträd så ”behöver man inte jobba så alla dagar”! 

Axel ropar just nu enbart efter pappa och däremellan sitter han som ett ljus framför Pippi på Tv. Nattningarna däremot tar mellan 50-70minuter!!! Jag hade glömt att det kunde vara så här. Just nu vill jag/vi inte dra ner på dagsömnen då han ändå är trött på dagis samt att vi är oroliga att han annars blir för trött. Vill inte riskera ett krampanfall pga sömnbrist. 

Jaa,dessa barn. 😉

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, sömn, Syskon

Lillhjärtat mitt

I tisdags fick Axel feber. I onsdagskväll krampade han (igen) men nu visste vi (trodde vi)vad det var och hade medicin hemma så krampen var snabbt avbruten. Ringde ändå 112 och de tyckte vi skulle åka in för en kontroll. Sagt och gjort och ca 2h senare var vi hemma igen. 

Där skulle detta ha kunnat sluta. Iställer blev det från torsdagmorgon ambulansfärd och inläggning och fram till fredagmorgon ytterligare tre korta kramper, dessa gånger utan feber. Inlagd på barn för observation och fredag eftermiddag fick vi diagnosen; vår älskade lillkille har epilepsi och han påbörjade medicinering på en gång. 

Epilepsin kan växa bort men det vi inte på de närmaste åren. Det är ingen farlig sjukdom och det ska inte ha någon hämmande effekt på hans utveckling. Vi får hoppas att det går bra med medicineringen och att det håller kramperna borta. 

Alicia har varit så duktig och lugn hela tiden. Maken likaså. Jag däremot går sönder. Jag är nervös och orolig så det gör ont i hela kroppen. Jag analyserar och observerar minsta steg,min,ljud och gest Axel gör och oroar mig för att det ska hända något eller att han skulle ha fått några men av kramperna.

Jag med sjuksköterske- och vårdlärarbakgrund är den som är mest ologisk o irrationell just nu. Det är tungt även om det är skönt med en diagnos och behandling. Tänk om man visste att detta var klart nu och aldrig mera! Min älsklingar. Tänk om jag kunde skydda er mot allt!! ❤
Däremot måste jag påpeka vilken bra vård vi har i detta land. Jag vet att det inte alltid ser ut så men vi har fått snabb kontakt med 112,ambulans och läkare. Vårdpersonalen har också varit duktiga och haft ett bra och lugnt bemötande och har verkligen tagit hand om hela familjen. 

4 kommentarer

Filed under Axel, Epilepsi, Kärlek, sjuk

Axel 18månader

Min lilla gokille,mammas baby är idag 1.5år. Med andra ord ingen baby mera.

Han vaknar oftast mellan kl 5-6(!), allt för tidigt. Då är det bara att stiga upp annars blir det skrik och då är alla vakna. Han dricker 100-150ml välling då.

Sedan på vardagarna är det på dagis han äter frukost. Hemma äter han gröt till frukost. Efter det lek och bus.

Lunch kring kl 11-1130. Roligast är det om man får äta med mammas/pappas bestick. Gärna också dricka ur glas. 

Här hemma har vi haft en period då han endast ätit om han samtidigt fått se och lyssna på barnsånger/babblarna på ipaden.

Efter lunch är det vila. Ca 1-1.5h hemma men 1.5-2h på dagis.

Sedan mera bus och lek. Hemma är syrran bästa sällskapet. På dagis leker och umgås han med William som är lika gammal eller så grejar Axel på med sitt. 

Middag vid 16-1630. Efter det oftast Tv. Kl 18 Bolibompa och viktigaste är då drakdansen. 

Sedan gröt och isäng kl 19. Välling ca 100ml då.

Oftast sover han bra. Det viktigaste han har (oavsett tid på dygnet men speciellt vid sovdags)är Zebran och nappen. img_1391Vissa nätter behöver man inte alls gå upp och andra gånger får man gå upp 1-2ggr. Han sover i sin säng i eget rum,vilket han har gjort länge redan.

Han är otroligt duktig rent motoriskt. Springer,hoppar(på studsmattan kan han hoppa upp jämnfota) klättrar,gör kullerbyttor m.m. Grejar och fixar med än det ena än det andra. Han går riktigt upp i trappor och bra ner om man håller honom i en hand. Han hjälper gärna till här hemma. 🙂 plockar undan och städar och plockar fram igen. 

Skicklig att gå med för stora skor är han också.

Han har de senaste dagarna börjat säga mamma och pappa oftare och på eget initiativ. För övrigt pratar han inte. Han gör sig ändå förstådd och tar instruktioner riktigt bra.

För det mesta är han på gott humör men har humör också ibland då han inte får som han vill. 

Han har storlek 80/86 snarare 86. Han har 14tänder vad jag kan och får räkna till. Han äter det mesta. Vi har inte varit på 18månaders koll men har försökt mäta och väga och kommer fram till ca 84cm och 11,5kg.

Han är vår älskade goa lillkis och en väldigt älskad lillebror. Hurra på 18månaders dagen. ❤

2 kommentarer

Filed under Axel

Härmapan

I fredags kväll kom Jessica på besök. Alltid lika trevligt med folk hemifrån som kommer för att hälsa på.

Eftersom maken arbetar hela helgen passade det mig ännu bättre med sällskap. På lördag blev det en tur till Hudiksvall och marknaden. I fyra timmar traskade vi omkring där. Måste säga att barnen skötte sig otroligt bra. Det blev våffla, slush-dricka, popcorn, koksboll och karuseller och ballonger till barnen. Langos och finskt godis för mig och Jessica. Alla nöjda!  Alicia är ju så jäkla cool som åker själv i karusellerna! Den sista karusellen for fram lite fortare än vi räknat med och efteråt var hon lite yr och själv kände jag att jag maxat poängen för bästa morsan som satt ungen i en karusell som jag knappt själv skulle ha klarat av. Alicia var glad och nöjd ändå men tror det var tur att det var sista karusellen. 

Igårkväll när ungarna somnat dukade jag och Jessica sedan upp med ostar, kex, frukt, godis och vin. Fy vad gott! 

Idag åkte Jessica hem och maken jobbar. Jag och kidsen klädde på oss gick ut till parken. Lillkillen gick själv hela vägen hand i hand mellan mig och Alicia. I parken var det sen lek och stoj. Något som jag la märke till på vägen hem var vilken härmapa lillkillen blivit. Han gör allt som syrran gör. Gick Alicia längs med staketet gjorde han det. Gick hon på trottoarkanten gjorde han det.. Stannade hon för att plocka en sten gjorde han det. Hemma skulle Alicia prova mina nya skor och ja då skulle Axel prova de andra paret. Himla gulligt egentligen. 

Nu sover de små och jag ska väl invänta maken och sedan är denna vecka slut. 

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, vänner

En helg

Jag/vi skulle kunnat vara utan. Maken skulle jobba riktigt långa arbetspass och jag och barnen skulle vara lediga. På fredag efter dagis åkte vi för att handla. När vi kom hem var lilleman trött och ville inte äta. Var varm/het. Han fick välling och slumrade till i soffan. Jaha,tänkte jag, en febrig liten en i helgen då. 

Alicia hade klätt sig festfin och Axel låg febrig. En dryg timme senare blev det en jäkla situation som jag önskar att jag hade sluppit. Axel började krampa. Ringde 112 som larmade ambulans på en gång. 

Jag orkar inte skriva mera om det men iaf blev det en tur till Hudik för hela familjen. På sjulhuset kunde inte alla stanna och för Alicias del var det bästa att få åka hem med en av oss och sova medan den andre och Axel stannade kvar för observation över natten. Slutsatsen är en trolig feberkramp. Fy farao säger jag. Att jobba som sjuksköterska och se vuxna personer krampa är en sak. Att se sin lille son krampa är en helt annan sak

Igår fick han komma hem igen. Axel har inte haft feber idag mera men håller extra koll på honom, orolig mamma som man är. Maken håller ihop oss och får dagen att fungera. Ja som sagt helgen blev inte som vi tänkt oss och även om vi alla har varit tillsammans skulle jag ha föredragit att helgen blivit som planerat istället. 

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, Familj, Förälder, sjuk

Dagisstart

I tisdags påbörjade vi sakta det som kommer att bli vår vardag. Axel hade sin första inskolningsdag på dagis. I onsdags var vi där och åt lunch och i dag var han kvar så länge att han sov sin dagsvila där. Det har hela tiden gått bra. Han går omkring och tittar och grejar. I tisdags och onsdags kom han med jämna mellanrum och tittade till mig eller ville kramas. Idag vid fruktstunden på förmiddagen fick jag gå in och efter ett tag kom personalen och sa att allt går bra och att jag kunde åka iväg och komma tillbaka till kl 13. De skulle ringa om Axel blev jätteledsen eller om det inte gick att få honom att sova. Jag åkte iväg och strosade omkring i butikerna, vad skulle jag nu gör med min ”lediga” tid? Klockan 11.45(?) ungefär ringde telefonen och jag hann tänka att nu får de honom inte att somna, men tji fick jag. Man ringde för att meddela att Axel lekt så bra bland annat med storasyster som är väldigt mån om lillebror, och att han hade ätit duktigt och somnat i samma stund som vagnen rullades ut! Vilken duktig pojk vi har och vilken personal på dagis! 🙂

Klockan 13 när jag kom satt han i famnen på personalen och hade vaknat upp någon minut innan. Han hade inte varit ledsen och ingenting! 

På måndag och tisdag nästa vecka är Peter ännu ledig så det blir lite mjukstart för barnen då ännu men sen så kör vi igång på riktigt! Just nu känns det faktiskt riktigt bra. När Alicia skulle börja var jag riktigt ledsen och tyckte det var jobbigt men än så länge känns detta ok, kanske för att det bara har varit inskolning, får väl se på onsdag när jag ska länna barnen om jag gråter påväg till jobbet. 

Nu är barnen isäng, maken repar och jag, ja jag ska väl kolla lite TV. 

1 kommentar

Filed under Axel, Dagis/förskola

1 År!!!!

I dag kl 0548 för ett år sedan tittade Lilleman fram till denna värld.  untitled

Tänk att han redan är 1 år! Min lilla baby är absolut ingen baby något mera (eller jo lite baby är han väl alltid i mammahjärtat).

Han är för det mesta den gladaste, finurligaste, sötaste, busigaste, mest underbara son och lillebror och vi är överlyckliga att just han är vår! ❤

  
Jag har precis som jag gjorde med Alicia, varje månad skrivit ett inlägg om hur Lilleman utvecklats. Detta går att läsa här; 1månad, 2månader, 3månader, 4månader, 5månader, 6månader, 7månader, 8månader, 9månader, 10månader och 11månader.

I förra veckan var det 1-års kontroll på BVC. Axel hade gått ner 95gram sedan sist!! (Hjälp, tänkte jag, det tänkte varken sköterskan eller doktorn, så läget är lugnt) Så då vägde han exakt 9kg och var 76cm lång. En lite kille sa de på BVC, men inget att fundera på. Vi har ju varit sjuka länge, ja hela februarimånad egentligen, men nu har vi dessutom börjat ge mera mellanmål och lillkillen får äta mera mat, helt enkelt tills han säger stopp, vilket han gör genom att börja spotta ut maten.

 (när man är sjuk är medel tillåtna vid matdags)

I dagsläget har vi tidiga väckningar. Oftast någongång mellan 0530-0615, tyvärr. Då blir det välling i sängen. Sedan är det full rulle.

 Frukost blir det kring 0730-8 någongång, då mannen nu äter dubbelportion gröt och ibland smaskar på någon brödbit till och dricker vatten eller mjölk.

Sedan är det återigen hulabalooo fram till ca kl 9-9i.30 då han sover första vilan. Fortsatt varierar längden allt från 1h- 2.5h.

 Lunch vid ca 1130. Axel äter nu vår mat helt och hållet. Mosad potatis med smör är en riktigt favorit, till det duger nästan vad som helst. Makaroner och köttfärsblandning och vegetarisk lasagne är också mumma.

Mera lek och stoj. Roligast är det om storasyster är hemma så man kan busa ihop.

  Mellanmål brukar bli frukt, banan är mumsigt eller en fruktsmoothie eller liknande. Detta kring kl 14. Ibland blir det istället för frukt välling ungefär samma tid innan andra vilan. Andra vilan sover han någongång mellan kl 14-16, oftast ca 1,5h.

Middag  blir det sedan vid 16-17tiden och efter det lek och bus eller så hänger vi alla i soffan och Axel klättrar omkring eller stannar upp ibland och tittar på TV (speciellt då det spelas musik).

Efter kl 18 blir det gröt, dubbelportion, det mumsar han nöjt i sig och sedan pyjamasdags och någongång kring kl 19 är det god natt!

 Vi har haft några bra nätter då jag har varit upp en gång kring 2-3-tiden, gett nappen och bytt blöja då det oftast är ganska mycket kiss i den, och hur skönt är det att sova i, och sedan har vi sovit till kl 6. Vissa nätter tycker Lilleman att man kan vara vaken 1-2h. Han är inte missnöjd om han får komma med till vårt sovrum, men han är inte trött heller. Han vill helst då krypa/klättra omkring i sängen, helst på Alicia om hon är i vår säng. Detta är inget någon av oss andra gillar eller uppmuntrar till.

 Ja, ungefär så ser hans dagar ut.

Han har blivit riktigt snabb nu, så snart springer han. Han säger fortfarande inga ord, men har kommit på nya läten..jajaj, bababa osv. Nya grejer är nu att visa tungan och skaka nekande på huvudet. Tok-unge!

 Han är överallt hela tiden och bråkar helst med Alicia eller drar i elkontakter som han inte ska eller i gardinerna eller ja, vad som helst. Han kan stundvis vara väldigt gosig och klättrar upp i famnen och lutar huvudet mot bröstet på oss. Han är lite avundsjuk skulle man kunna tro också. När Alicia ligger nära och myser  med mig eller maken, då kommer Axel, klättrar upp i soffan, över Alicia och kan lägga sig rakt över henne. Något annat han också gör rätt ofta nu är att han biter tag i en när han t.ex. klättrar upp i soffan. Morr! Det är inte ok.

Men som sagt, för det mesta skiner han som ett Hangö-kex! Älskade lilla unge. Vår son, 1år idag! Hurra Hurra Hurra!! 🙂

2 kommentarer

Filed under Axel