Category Archives: Axel

Axel 3 år

Idag fyller vår lilla (stora) son 3 år! ❤

Hur är han då.

Underbar, god,vild, busig och allt däremellan som hör en treåring till.

Han sover ingen dagssömn utan lägger sig kring kl 19-1930 och sover sedan till 6-6.30. Senaste veckorna har han mestadels sovit hela nätter i sin egen säng men det händer titt som tätt att han någongång under natten kommer till vår säng. Zebran finns alltid med.

På dagis leker han oftast med dinosaurier, säger han själv. Han är inte alltid så lätt att få med på olika pysselaktiviteter. Säger han nej är det nej.

Hemma är det mycket lek med dinosaurier, hajar,robotar och superhjältar. Smålego kan han sitta med i timmar. Han är duktig på att leka själv och ibland leker han och storasyster fint tillsammans. Andra gånger inte. Han är en riktig härmapa; det syrran säger/gör gör han också.

Ute älskar han att åka stjärtlapp/peffis. Tacksam med gård som har lite sluttning.

Axel äter det mesta och ibland duger inget, pasta och korv är oftast säkra kort.

Blöjfri sen jullovet.

Pratar på hur mycket som helst men har svårt med r-ljud och kan inte säga s när ordet börjat på s men nog bokstaven s eller om bokstaven finns i ordet.

Tittar gärna på film ännu hellre på iPad (men det begränsas till helgerna).

Är inte förtjust i att duscha men badar gärna i badkaret.

Han är oftast glad och busig men kan även bli riktigt sur och tvär.

Han får epilepsimedicin två gånger om dagen och när han blir det minsta sjuk oroar jag mig tokig.

Han har storlek 104 på kläderna. Han är 1meter lång och väger 15,4kg.

Han heter Akkel Judbej och äj tjii åj 💙

Lämna en kommentar

Filed under Axel

Vabruari

Månaden började med att dottern fick feber, hosta och snuva. En vecka var hon hemma. Söndagen när dottern är frisk och vi tänker att alla kan återgå till sin vardag på måndag, insjuknar sonen och är i sin tur hemma i nästan en vecka. När barnen är i skick att återgå till dagis, fryser jag och har ont i leder, huvudvärk och snorar så jag helst bara vill packa ihop och åka hem från jobbet. Ja och så var vi inne på denna månads tredje vecka. Vi kämpar på med täppthet och hosta. Idag är det 6 dagar kvar på denna månad, sen så ska vi nog vara pigga och krya.

En vecka arbete kvar sedan startar vårt sportlov och det blir då en vecka i Finland för mig och barnen. Typiskt nog är syster och söner samt min bror hos mamma nu för att fira sportlov. Pöh!

Förutom snuva och hosta har vi hunnit ha Jessica här en helg, vilket betyder prosecco och yatzy när barnen somnat. När de är vakna vill de ha Jessicas uppmärksamhet.

För övrigt rullar det på som vanligt, förutom att jag häromdagen letade jobb till mig och maken i Finland. Visst skulle det kännas bra att packa ihop och dra hemåt, för just nu vet vi inget alls kring hur det ska bli med saker och ting här. Kan väl påstå att maken inte vara lika entusiastisk som jag över att packa och flytta. Nej det blir ingen fly(k)t(t) till Finland nu heller men vete tipporna vad och var man ska vara efter sommaren. Så det så.

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Finland, Jobb, sjuk, vänner

Årsresumé 2017

 

 

Snart är detta år slut. Julen kom och gick. Paket fick vi alla, mat och godis finns det kvar av i mängder. I dag har maken arbetat och jag och barnen har slöat omkring inomhus hela dagen. Nu sover barnen och jag har tänkt försöka sammanfatta år 2017.

Januari

Året inleddes i goda vänners sällskap. Snön fanns och barnen eller åtminstone det äldsta barnet stortrivdes i vintervädret. Jag hittade SKAM betydligt senare än alla andra och på några dagar hade jag sett säsong 1 och 2 och fastnade för dessa ungdomar och alla deras bekymmer och bekymmerslöshet. Jag anmälde mig till några studiekurser inför hösten. Månaden avslutade med sjukstuga och vab.img_2743Februari

Sm-vecka i Söderhamn. Mera vabb eller snarare vobb, kombinerat jobb och vård av barn. Alicia fick en fullstor säng och Axels spjälsäng byttes ut mot juniorsängen. Jag drog iväg till fjällen för en weekend med härliga brudar. Jag gav mig på längdskidning, för det kunde väl inte vara så svårt. Haha. Som jag var sjuk i kroppen efteråt och blåslagen. Mamma kom på besök och jag längtade efter våren.

Mars

Sportlov och jag och barnen flög till Finland för att vara med på mammas 60års kalas. På jobbet kom det budskap om stora förändringar som fick hela huset med personal att gunga. Maken fyllde år. Våren såg ut att vara här, såväl studsmatta som lunch utomhus plockades fram. Lilleman fyllde två år och firades med tårta!

April

Vi hade återigen en släng av förkylningar och magsjuka. Alicia hade tagit hål i öronen. Jag letade resor till Krakow. Våren var verkligen här. Terrorattack i Stockholm. Världen kändes skör och Axel fick ett krampanfall. Det blev mera sjukstuga. Bene och Jeanette kom för att fira påsk. Stimmet ordnade bowlingseftermiddag med hela dagis.

Maj

Majmånad inleddes med att jag och maken var förkylda. Sedan bar det av till Krakow, bara han och jag! Vi var riktigt ”vilda” och la oss redan innan kl 21 två kvällar på raken. haha, småbarnsföräldralyx. En intressant och tung dag i Auschwitz hanns också med. Jag åkte ner en sväng till Stockholm och möttes där av värsta sommarhettan. Gick på en workshop med Elaine Eksvärd och mötte sedan upp Jessica för vin, tapas och hotellnatt. Underbart härligt. Väl hemma igen fick jag turen att vara med i matstafetten, så roligt. Bokade PT inför hösten. Jag fyllde år!

Juni

Pride firades i stan. Jag storstädade hemma i alla garderober. Det var sommarfest på Stimmet. Jag såg när mina första mentorselever tog studenten och publicerades en bild från min egen student. Jag och barnen gick ner på stan när det var Schools out. Alicia fyllde 5år och firade dagen genom att åka till Junibacken där syster med familj mötte upp oss. Kalas hemma blev det självklart också. Midsommar firades med en sjuk son så maken tog förmiddagen med Alicia för midsommarlunch och sedan firade jag och dottern midsommareftermiddagen hos Annika med familj. Vi gick alla på sommarlov! I slutet av månaden blev det en dag i Sthlm och gun´s and roses för mig och maken. Sedan hem mot Finland!

Juli

Hemma i Finland i två veckor. Sommar, sol, cider och vänner. Strandhäng( 2 dagar), ridning, klassåterträff och införskaffade av löparklocka. Sedan dessutom ett dygn med underbara tokiga arbetskamrater och mycket vin. Jag och barnen hann även med en sväng till Åland.

Augusti

Äntligen blev det till och med några dagar på Ljusne bad, för övrigt var det en riktigt usel sommar när det kommer till sol och bad. Alicia ville plötsligt öva simma (med puffar) men vilket framsteg. Vi kunde börja räkna ner dagarna till en vecka i Santorini. Skolterminen startade igen men innan dess hade jag och maken vår första träff med PT samt röjde upp på gården.

September

I september hade jag ingen tid eller ork att skriva i bloggen. Det finns bara två inlägg. Jag och maken fortsätta träna. Jag påbörjade en kurs om arbetsledning i vård och omsorg, via Gävle Högskola. Jag och maken firade yllebröllopp, 7 år som gifta. Äntligen blev det en veckas sol och semester när vi alla åkte till Santorini.

Oktober

I september innan resan hade jag sökt och dessutom blivit erbjuden ett annat jobb. Efter resan och väl hemma i vardagen igen, tackade jag nej till jobbet. Vardagen rullade på. Jag och underbara brudar åkte denna gång till Uppsala för att mötas upp, dricka bubbel och se nattlivet (haha, det var inte mycket att se) men roligt hade vi. I slutet av månaden komma mamma hit för att jag och maken skulle kunna åka till Stockholm på Johan Glans stand-up.

November

Höstlov och föräldrafest på Stimmet. En trevlig middag. Nästa fest ska vi nog satsa på ett rejält party. Jag blev HLR-instruktör. Farsdag firades och dottern tappade sin första tand. Den första snön kom och i mängder. Grenar gick av pga att snön blev så tung. Det bjöds på adventsfika och pyssel på Stimmet.

December

Månaden började med att syster med familj kom för att fira lillajul. Äventyr i Trolska skogen, pulkkaåkning, julbord på Albertina var en del av vad som hanns med. Finland firade 100år självständigt. Jag längtade hem men kunde glädja mig över att åtminstone få se presidentbalen via webben. På jobbet lussades det. På Stimmet lussades det. Jag och maken hade vår sista träff med PT. (Hur ska vi klara detta själva? 😉 ) Tomtemys i Långvind. Pepparkaksbak här hemma. Julpyntande och sista arbetsveckan avslutades med sjukstuga. Jag hade åkt på halsfluss och blev inte alls bättre utan snarare sämre de först fem dagarna. Som tur var är jag och var jag i okej skick till julen. Det blev uppesittarkväll, bubbel, bingolotto, julmat och besök av Tomtemor som delade ut paket och här sitter jag nu. En vecka kvar innan detta år tar slut. Hoppas på minst lika mycket resande, umgänge med nära och kära, bra träning, mycket gott att äta och dricka och kärlek i mängder. Främst av allt önskar jag hälsa och välmående till min familj och ja egentligen till alla andra också.

 

IMG_5386

Idag har jag även sammanfattat år 2017 genom att göra ett bestnine2017 kollage med det mest gillade bilderna på Instagram. De viktigast genom året och det viktigaste genom alla år är familjen! ❤ Lite resor, sol och värme och träning på det så kommer även nästa år att bli bra!IMG_5387

 

Här går det att läsa de tidigare årens sammanfattning

2010 (fast alla bilder är borta)

2011- hanns tydligen inte med

2012

2013

2014

2015

2016

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Dagis/förskola, Epilepsi, Familj, Förälder, Fest, Finland, Händelser, Hem, Jag, Jobb, Jul, Kalas, Kärlek, Kusiner, Resa, sjuk, skola, Sommar, Syskon, Trädgård, Träna, Utbildning, Vardag, vänner, Vår, Vårt hem, Vinter

Farsdag med mera

Vi inledde helgen med städ på dagis, eller rättare sagt maken inledde helgen med det. Jag och barnen snorade ikapp hemma.

På lördag var vi till Bollnäs då svärfar bjöd på älgkött. Oj så gott!

På söndag var det farsdag men pappan i detta hus åkte iväg på jobb innan barnen vaknat. Under dagen pysslade vi ett kort, var en riktigt kort stund ute i denna kalla höstsolen. Innan vi gick ut åt barnen frukt och Alicia tappade då sin första tand! Vilken grej. Förstå hur stort barn jag (vi) har som tappat sin första tand. Tandfén kom under natten och böt ut tanden mot en peng.

På söndag var även dagen då Lilleman inte fick någon napp när han skulle sova. Han har bitit på dem och jag klippte nu sönder dem helt och visade upp hans söndriga nappar och dem kan man ju inte sova med. Han har varit sådan nappKalle att hoh hoh. men nu så är det slut med det, åtminstone hemma. Bra gick det, inget gråt men hade svårt att komma till ro. På dagis däremot hade han skrikit och gråtit i nästan halvtimme så till slut hade de gett honom en napp som jag glömt kvar. Vi får fasa ut nappen där, småningom byta ut den till en söndrig där också 😉

När maken kom hem firades han med presenter, kort och lite gott att äta.

Du är klippan i vår familj, du är lugnet när jag stormar. Utan dig skulle vi vara tre vilsna knäppgökar, med dig är vi fulländade som familjen Knäppgök. 😜 💕💕💕

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Förälder

Skört

Ja, vad ska man säga. Helgen började med fruktansvärda nyheter om en terrorattack i Stockholm. Hela kvällen satt vi mer eller mindre klistrade vid TV:n för att följa med nyheterna. Alicia hade en del frågor kring nyhetsrapportering; om det var en tjuv, om han hade kört på människor i misstag, varför man kör på flit på människor, dog nån, tar polisen fast honom osv…. det var bara att svara så gott som möjligt.

På lördag var det kalas, först svärfar 65år på förmiddagen och sedan skulle Alicia på kompis-kalas på eftermiddagen. Axel vaknade upp hes och kraxig men pynjade på ändå.

Söndag tog vi det ganska lugnt här hemma, tänkte att barnen skulle krya på sig i sin förkylning. Blev en liten tur på apoteket och sedan gick vi ut för att hitta påskris som vi sedan pyntade ute i vårvärmen. Axel var lite gnällig men inget som vi tyckte var konstigt. Inne igen lekte Alicia och Axel ritade. Plötsligt när maken går fram till Axel börjar han krampa.  Fy fan!!! Vi gav extra medicin men det hjälpte inte lika snabbt som vi som oroliga föräldrar önskade så det blev samtal till 112 och sedan en tur till akuten för att kolla upp Axel. Krampen varade kanske 3minuter men kändes som ett år. Ett halvår har gått bra och jag trodde redan att vi var på den säkra sidan. Han har haft feber, förkylningar och magsjuka men klarat det bra. Vad som var orsaken nu, vet vi inte. Nu blir det dosökning och vi börjar om med dag 1. 2år måste det gå utan kramper för att man ska ens diskutera dossänkning och kunna tro och hoppas på att epilepsin vuxit bort. Därav räkning åter från 1.

Det är fruktansvärt det som händer i Syrien, resten av världen och i Stockholm, men på något sätt kan man, på gott och ont, lägga ett rum mellan sig själv och allt det fruktansvärda men när det gäller den egna familjen, ens barn, då brister mina murar och världen känns mera skör än vanligt. Nu vet vi ju att Axel har sin diagnos men det finns inget jag hoppas mera på än att den skulle växa bort och att vi slapp dessa anfall. Det går inte att förbereda sig på dem och det är för jävligt att uppleva dem, men så ser vår vardag ut och vi måste hantera den.

Alicia var återigen en riktigt klippa, vår prinsessa Modig. Inte orolig förrän hon ser mig ledsen och då erbjuder hon sig att sitta bredvid så hon kan trösta mig. Älskade unge!

När man är så duktig när man inte ens är 5år då förtjänar man att få en lillasyster till Skrållan. 

Axel är fortsatt förkyld och nu dessutom med hög feber, hoppas detta går över snarast. Alicia har varit på dagis och påskpysslat och imorgon får man vara påskhäxa. Maken jobbade idag och jag var hemma med Axel. När det var dags att hämta Alicia hade Axel feber och jag ville inte utsätta honom för att behöva åka iväg och hämta Alicia. Som tur har man de bästa arbetskamraterna. Ett samtal och Alicia hämtas från dagis och kommer dessutom hem med glass till sig och lillebror. ❤ Tacksam till 1000 för hjälpen! 

Snart påsklov och då hoppas jag att vi kryar på oss och får må bra tillsammans och samla ny energi. 

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Epilepsi, Familj, Påsk, sjuk, Uncategorized

Året 2016

I januari var det dags för mig att återgå till arbete och make var den som stannade hemma och var föräldraledig med Axel. Jag studerade sista terminen på magisterutbildningen och det var en hel del att försöka få allt att gå ihop. I slutet av månaden blev jag dessutom svensk medborgare, helt enkelt för att på enklaste sätt kunna förnya mitt pass.

img_0732

Februari har med sig en släng av magsjuk samt att jag åker på en riktig värsting till förkylning som höll i sig i 8 veckor utan tecken till förbättring, en riktigt mansförkylning fick jag. Däremellan njöt vi av snö och fint väder.

I mars åkte jag iväg på en weekend med fruarna.. trots min otäcka förkylning. Jag kan väl inte påstå att jag kände mig pigg och allert men trevligt hade vi i alla fall. En sväng till Dublin blev det. Dessutom hade jag sportlov efter det och sedan påsklov ganska tätt inpå.img_0884

Två dödsfall inträffade som gjorde att marsmånad blev en tung månad. Maken fyllde år mitt i allt och även våran älskade son Axel blev 1 år, vilket går att läsa om här. Några ljusglimtar fanns det alltså även i denna månad. I slutet av månaden åkte vi över till Finland för att fira påsk och jag och maken passade på att ta oss en barnfrikväll. img_1020

April hämtade med sig vårkänslan även om det var kallt. Jag fick börja skriva på min magisteruppsats och dessutom modella för det nya träningsklädesmärket WorkoutEmpire som är ett lokalt företag och som verkligen gör snygga och bekväma kläder. Jag har en uppsättning av kläderna. 🙂 img_1087

Maj är en favoritmånad, främst för att jag fyller år.

Maj bjöd plötsligt och kortvarigt på riktigt sommarväder. Vi var iväg på kosläpp  och maken anordnade Holmfest där alla intäkter gick till Cancerfonden. Mamma kom över för att barnvakts (eller för att hälsa på) men det gav även mig en möjlighet att spana in maken på scenen. Jag fick en påminnelse om hur roligt det är att vara lärare och hur stärkande det är att få utmärkta omdömen av eleverna.

img_1311

Ja och så var det både födelsedag och morsdag på det .

I juni fyllde Alicia 4 år och skolan avslutades. Vi var på utflykt till tågmuseumet i Gävle. Maken var inne på sin sista månad som föräldraledig och jag jag lämnade in min magisteruppsats och blev godkänd på den. Dessutom åkte vi efter midsommaren till Nerja, Spaninen. Sol och bad!! Livet!

Dessutom fick jag mina magisterexamenspapper i juni! Grattis mig! img_1483I juli kom min pappa på besök och jag och barnen åkte en sväng till Åland.Vi försökte njuta av de varma dagarna när de kom och insåg plötsligt att halva sommarlovet hade passerat.

I augusti åkte maken iväg till Gävle och kom hem med en ny bil. Nu är vi en familj med två bilar. Hela familjen åkte till Umeå och mådde gott tillsammans med makarna Harf. Sommarlovet tog slut och jag fick lärarlegitimation. Axel började dagis och har sedan dag 1 trivts väldigt bra där. Jag och maken bokade in en helg i Krakow i oktober, men den resan blev det inget av,fast det visste vi inte här. Min mamma och moster kom på besök och i slutet av månaden fick Axel sin första kramp. Sommar hade kunnat slutat bättre. Nu blev det 112 och ambulansfärd till Hudik. Vi hoppades att det skulle vara första och sista gången. Tji fick vi.

img_1882.jpg

I september firade jag och maken 6år som gifta. Vi firade hemma och gick även ut och åt. I september var jag även iväg med ”mammorna” på en ridtur och det var inte igår jag hade suttit i sadeln. Dessutom var jag iväg med jobbet på utvecklingsdagar till Gävle där jag bl.a. fick möjlighet att besöka fängelsemuseumet. Jessica kom på besök och vi var en sväng till marknaden i Hudik samt att WE var på väg att lansera sina nya träningskläder och jag fick hem ett smakprov.

Oktobermånad skulle vara månaden då jag och maken åkte iväg på vår weekend till Krakow. Istället blev oktobermånad en riktigt skitmånad! Den började med att Axel krampade 4ggr på 1,5dygn, denna gång mellan febertoppar, det ambulans igen till Hudik och vi fick stanna kvar i 1,5dygn och lillkillen vår fick diagnosen epilepsi. En riktigt jobbig skitmånad! Mamma och syster kom hit som tänkt för att barnvakta och istället för Krakow fick jag och maken en kväll på stan samt sovmorgon hela helgen. Vi passade även på att boka in oss till santorini i sept 2017 då för att fira mamma 60år.

I november fick vi snö. Höstlovet bestod av pulkkaåkning och snöskottning. Jag var även en dag med jobbet och lyssnade på Sara Mohammad om hedersrelaterat våld, riktigt bra föreläsning. Vi köpte en ny(nästintill splitterny) bil, trodde jag aldrig. Badrumsrenoveringen drog i gång här hemma samt att jag hade djupa tankar kring en mammas oro. Vi pyntade och firade lillajul samtidigt som snön utanför försvann.

December, året lider mot sitt slut. Vi åkte över till Finland och firade #Chanet30 . det blev fest, pepparkaksbak. Hemma firades Lucia och vi pyntade inför julen och så blev det även julafton hos familjen Rudhberg. Paket i mängder och fina barn om än stundvis bråkiga, envisa och högljudda.

Enligt instagram har detta år kretsat kring barnen och familjen. De mest gillade bilderna består av barnen, såklart.Vad vore vi livet utan familjen, oavsett hur den ser ut. Barnen driver mig och maken till vansinne ibland samtidigt som vi nog skulle bli mer tokiga utan dem.

Nu lämnar vi snart år 2016 och hoppas på ett friskare och ett Gott Nytt år 2017! img_2723

2 kommentarer

Filed under Alicia, Allt, Axel, Barn, Kalas, Kärlek, Resa, skola, Sommar, Syskon, Träna, Vardag, vänner, Vår, Vinter

En mammas oro

Sedan en månad tillbaka har jag inte riktigt varit mig själv, åtminstone inte inombords. 

Axels kramper,epilepsi diagnosen,att ta in det,förstå det och försöka fungera normalt rent emotionellt och intellektuellt är svårt. Näst intill omöjligt kan jag påstå. Min oro över honom har varit stor och är väl det än om än lite mindre. Jag kan fortfarande drömma om hans kramper. 

Mitt i all oro över Axel har jag nu kommit på mig själv att oroa mig sjuk även över Alicia. I veckan tog jag henne till doktorn för jag tyckte att hon såg blek ut. I övrigt ok på alla fronter men blek. Jag ville kolla hennes hemoglobin-värde. Fick en tid till doktorn som ordinerade hb och järn-prover. Alicia stackarn grät och ville absolut inte ta prover, hon mådde ju bra och hur jag än försökte förklara,lugna och muta ville hon inte. Proverna blev tagna och det gick bra till slut. Svaren såg bra ut. Nu borde jag vara nöjd va?

Icke. Alicia,ja vi alla hostar nu och Alicia säger att hon har ont i benen,ibland i magen och i dag i bröstet mot hjärtat. Jag försöker vara logisk men kan inte. Jag försöker vara lugn och prata med henne och fråga var hon har ont och hur det känns. Ibland försvinner värken men som idag satt värken i bröstet kvar. Lite grann. Ju mera jag frågar pga oro desto mindre vill ju hon svara. Dessutom sa hon på en gång att hon inte vill åka nånstans. Jag skulle helst ta henne till doktorn och åtminstone ta ett crp ocv leukocyter. 

Jag oroar mig för allt. Letar symptom på att barnen inte mår bra. Oroar mig för att jag missar nåt om Alicia för att jag oroar mig över Axel. 

Trodde aldrig att jag skulle bli en sån här irrationell person. 

Tur att min man är mer förståndig. <3. Vad skulle jag annars göra? 

Tänk om man bara kunde få en garanti på att barnen mår och alltid kommer må bra. Visst skulle allt vara lättare då? 

Denna mamma oron… Mina älsklingar för er gör jag allt! ❤ ❤

2 kommentarer

Filed under Alicia, Axel, Barn, Epilepsi, Förälder, Funderingar, Kärlek

Barnen barnen

Livets sötsaker eller vad säger man? Känslomässigt är det en berg- och dalbana att ha barn. 

I fredags skulle dottern(Obs 4år gammal) flytta hemifrån. Jag är medveten om varför. Det var nån dispyt far/dotter. Hur som att flytta hemifrån är inget nytt uttryck hos dottern men denna gång tog hon det steget längre. Med jacka o skor på och dockan under armen trampade hon in i vardagsrummet för att säga hejdå. Hon skulle flytta men skulle inte säga vart. Tänk så jag skrattade. Jag hörde henne försöka öppna dörren men det var låst. Hon frågade om jag kunde öppna vilket jag gjorde. Jag frågade ännu om hon verkligen skulle flytta nu när det var mörkt och kallt ute och ja, det skulle hon. 

Jag öppnade dörren och hon gick ut. Tio sekunder senare vände hon om och kom in igen. ”Det är ju läskigt ute” sa dottern och grät. Vad svårt det är att vara liten men vilja vara stor ändå. 

På lördag var vi ute och jag krattade gården i ca 1.5h. Helt värdelöst med tanke på vädret som var i helgen. Alicia hjälpte till men konstaterade efter en kvart att hon tyckte att vi kunde såga ner alla äppelträd så ”behöver man inte jobba så alla dagar”! 

Axel ropar just nu enbart efter pappa och däremellan sitter han som ett ljus framför Pippi på Tv. Nattningarna däremot tar mellan 50-70minuter!!! Jag hade glömt att det kunde vara så här. Just nu vill jag/vi inte dra ner på dagsömnen då han ändå är trött på dagis samt att vi är oroliga att han annars blir för trött. Vill inte riskera ett krampanfall pga sömnbrist. 

Jaa,dessa barn. 😉

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, sömn, Syskon

Lillhjärtat mitt

I tisdags fick Axel feber. I onsdagskväll krampade han (igen) men nu visste vi (trodde vi)vad det var och hade medicin hemma så krampen var snabbt avbruten. Ringde ändå 112 och de tyckte vi skulle åka in för en kontroll. Sagt och gjort och ca 2h senare var vi hemma igen. 

Där skulle detta ha kunnat sluta. Iställer blev det från torsdagmorgon ambulansfärd och inläggning och fram till fredagmorgon ytterligare tre korta kramper, dessa gånger utan feber. Inlagd på barn för observation och fredag eftermiddag fick vi diagnosen; vår älskade lillkille har epilepsi och han påbörjade medicinering på en gång. 

Epilepsin kan växa bort men det vi inte på de närmaste åren. Det är ingen farlig sjukdom och det ska inte ha någon hämmande effekt på hans utveckling. Vi får hoppas att det går bra med medicineringen och att det håller kramperna borta. 

Alicia har varit så duktig och lugn hela tiden. Maken likaså. Jag däremot går sönder. Jag är nervös och orolig så det gör ont i hela kroppen. Jag analyserar och observerar minsta steg,min,ljud och gest Axel gör och oroar mig för att det ska hända något eller att han skulle ha fått några men av kramperna.

Jag med sjuksköterske- och vårdlärarbakgrund är den som är mest ologisk o irrationell just nu. Det är tungt även om det är skönt med en diagnos och behandling. Tänk om man visste att detta var klart nu och aldrig mera! Min älsklingar. Tänk om jag kunde skydda er mot allt!! ❤
Däremot måste jag påpeka vilken bra vård vi har i detta land. Jag vet att det inte alltid ser ut så men vi har fått snabb kontakt med 112,ambulans och läkare. Vårdpersonalen har också varit duktiga och haft ett bra och lugnt bemötande och har verkligen tagit hand om hela familjen. 

4 kommentarer

Filed under Axel, Epilepsi, Kärlek, sjuk

Axel 18månader

Min lilla gokille,mammas baby är idag 1.5år. Med andra ord ingen baby mera.

Han vaknar oftast mellan kl 5-6(!), allt för tidigt. Då är det bara att stiga upp annars blir det skrik och då är alla vakna. Han dricker 100-150ml välling då.

Sedan på vardagarna är det på dagis han äter frukost. Hemma äter han gröt till frukost. Efter det lek och bus.

Lunch kring kl 11-1130. Roligast är det om man får äta med mammas/pappas bestick. Gärna också dricka ur glas. 

Här hemma har vi haft en period då han endast ätit om han samtidigt fått se och lyssna på barnsånger/babblarna på ipaden.

Efter lunch är det vila. Ca 1-1.5h hemma men 1.5-2h på dagis.

Sedan mera bus och lek. Hemma är syrran bästa sällskapet. På dagis leker och umgås han med William som är lika gammal eller så grejar Axel på med sitt. 

Middag vid 16-1630. Efter det oftast Tv. Kl 18 Bolibompa och viktigaste är då drakdansen. 

Sedan gröt och isäng kl 19. Välling ca 100ml då.

Oftast sover han bra. Det viktigaste han har (oavsett tid på dygnet men speciellt vid sovdags)är Zebran och nappen. img_1391Vissa nätter behöver man inte alls gå upp och andra gånger får man gå upp 1-2ggr. Han sover i sin säng i eget rum,vilket han har gjort länge redan.

Han är otroligt duktig rent motoriskt. Springer,hoppar(på studsmattan kan han hoppa upp jämnfota) klättrar,gör kullerbyttor m.m. Grejar och fixar med än det ena än det andra. Han går riktigt upp i trappor och bra ner om man håller honom i en hand. Han hjälper gärna till här hemma. 🙂 plockar undan och städar och plockar fram igen. 

Skicklig att gå med för stora skor är han också.

Han har de senaste dagarna börjat säga mamma och pappa oftare och på eget initiativ. För övrigt pratar han inte. Han gör sig ändå förstådd och tar instruktioner riktigt bra.

För det mesta är han på gott humör men har humör också ibland då han inte får som han vill. 

Han har storlek 80/86 snarare 86. Han har 14tänder vad jag kan och får räkna till. Han äter det mesta. Vi har inte varit på 18månaders koll men har försökt mäta och väga och kommer fram till ca 84cm och 11,5kg.

Han är vår älskade goa lillkis och en väldigt älskad lillebror. Hurra på 18månaders dagen. ❤

2 kommentarer

Filed under Axel