Category Archives: förlossning

Nyårskrönika 2015

Januari

Nyåret firades lugnt hemma. Jag svor över snön. Vi gick på hjälte/prinsesskalas. Alicia  hade i varit blöjfri i 4veckor! Den etappen gick väldigt smidigt.

 Februari

Jag inledde surffri tid mellan kl16-20 här hemma. Det höll väl i ca en månad. Skulle nog behövas införas igen. Ni fick gissa när och vem som skulle titta ut. Ingen gissade rätt dag :)Ålänningarna kom och Alicia fick prova åka skridskor. Gillades inte.untitled

Vi njöt av soliga vinterdagar och jag målade om i Alicias rum

 Mars

Månaden inleddes med fotografering


Jag jobbar det sista och går efter sportlovet på föräldraledighet. Väntade på att få värkar, skurade badkar och gick i trappor. Maken fyllde år. Onsdag 18 fick jag värkar och 21.3 kl 05.48 kom han äntligen. Hela den historien kan man läsa här. Resten av månaden njöt vi.

   
  Mamma kom även på besök och hjälpte till här hemma.

April

Syster med äldsta sonen, Ben kom för att hälsa på Axel.

Påskägg hade gömts i trädgården

Orken tröt så pass mycket så mamma ringde och frågade om hon skulle komma igen. Det behövdes inte, järntabletter och vila gjorde sitt. Tankar om barn och föräldraskap spökade. Det blev vår i trädgården och grill införskaffades.1

  Maj

Vi besökte en öppen gård 2

Axel blev finsk medborgare!3Kusinerna med föräldrar och storasyster kom på besök och svågern tapetserade om vårt sovrum!

Jag fyllde år och fick en stund i solen.4

Juni

Alicia fyllde 3år.  Först blev det kalas för kompisarna hemma och sedan igen kalas i Finland.5

 Axel döptes.

Ninafotograf tog fina bilder

   Min barndomskompis gifte sig på midsommarafton .

b

Någon varm dag dök uppIMG_8880

Juli

Månadens första dagar bjöd på riktig sommarvärme!IMG_8866

Hasse sjöng på Östra berget och Alicia var helnöjd!

Jag drog igång en inomhusrenovering; trapporna fixades, nytt golv fixades och väggarna målades om nere i källaren.IMG_9305

I trädgården blommade allt och smultronen var oändliga till antalet. Vi njöt av att ha en egen gård.

I slutet av månaden åkte jag och barnen en sväng till Åland.

Augusti

Nu fick vi lite sol,bad och värme!

Hoppgungan introducerades för lilleman och det gillades. Axel blev 5månader och knäckte koden över hur man ska göra föra att krypa! Han satte sig även upp i vagnen så det var dags att sälja den fina gula och köpa en annan vagn.IMG_9469IMG_9674

Alicia skickade sitt första idol-brev och fick svar.

Vi åkte på semester till Göteborg. Det blev Liseberg och maken fick på kvällen gå på Metallica konsert.

  
 September

Mamma och syster kom och vi besökte Hudik-marknad. Axel har några skriknätter(funderade även om Lilleman är mångalen) samt hittar vägen till trapporna.

IMG_9797

Bröllopsdag nr 5 firades med middag på stan. Farfar barnvaktade.

Jag blev rädd för vart denna värld är på väg.

Jag skaffar mig ett gym-kort och kommer tack vare några timmar med en PT, faktiskt igång och tränar 2ggr/vecka (Håller än, förutom paus under julveckan!)

Oktober

Började med en sväng till Finland. Vi gick på bröllop och fick sova en natt på hotell.IMG_9959

Fina höstbilder togs och jag köpte äntligen min 30-års present, drygt 1,5år sent.

Pappa och Sirpa kom på besök.

 Axel klättrar nu upp för trapporna och Alicia påminner oss om att hon bara är tre år och att det inte är lätt att vara storasyster!

November

Det blev även nu en snabb visit till Finland för att gå på farbrors begravning. Vi syskon var samlade för ett dygn.

 Jag jobbade några nätter på sjukhuset.

Jessica kom på besök. Ungarna myser och busar tillsammans.IMG_3311 Sista helgen bar det av till Ullared med grannfrun.

December

Tomtemys i Långvind i +10graderIMG_0436

Extra jobb på sjukhuset och i skolan

Scheman med guldstjärnor och sura gubbar görs då tålamodet tryter när det kommer till alla bråk med stortjejen.IMG_0454

Lucia och julfest på dagis

  
Gran inhandlades och pyntades. Det julstökades och finnarna firade jul här.

  
 
 Nyårsafton imorgon firas hemma med god mat,vänner och champagne.

Gott Nytt År!

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, Bröllop, Dop, Familj, Förälder, förlossning, Funderingar, Gravid, Jag, Jobb, Jul, Kalas, Kärlek, Resa, Snöhelvete, Sommar, Syskon, Trädgård, vänner, Vår, Vårt hem, Vinter

Förlossningen

Egentligen skulle jag vilja skriva att det började onsdageftermiddag, men det är inte medicinskt korrekt.. men jag tar det därifrån i alla fall.

Onsdag eftermiddag började jag känna av värkar. Vi åkte iväg på babysim fastän maken var lite skeptiskt till om vi faktiskt skulle göra det. Under tiden vi var i simhallen kom värkarna mer eller mindre regelbundet med 15minuters mellanrum, men det var hanterbara. Väl hemma fortsatte det på samma sätt med ca 10minuters mellanrum så vi ringde efter farfar. Hur som helst var det fortsatt hanterbart så jag gjorde inget utan tog Alvedon kl 21 och gick i säng vid kl 22. Vid kl 24 ringde jag förlossningen. Då var värkarna fortsatt hanterbara men kom med 4-5minuters mellanrum. Vi klädde oss, väckte farfar som fick komma och sova i vår säng med lillan och sedan åkte maken och jag till förlossningen.

Jess, tänkte jag, nu händer det! Jag hade ju dessutom haft värkar i ca 8 timmar!

På förlossningen togs en CTG men undersökningen visade att jag bara var öppen 1-1,5cm! Viken besvikelse! Klockan 5 fick jag morfin för värkarna gav inget och de tyckte att vi behövde sova! Morfinet fjords mig illamående och hela torsdagen kräktes jag så fort jag åt något samt att jag gick omkring som i en drogdimma. Värkarna avtog och kom nu med ca 30minuters mellanrum så klockan 14 fick vi åka hem.

Hemma var jag fortsatt knockad av morfinet men under kvällen blev värkarna kraftigare men fortsatt långt emellan varandra. Farfar stannde kvar ifall vi skulle behöva åka in igen. Jag höll ut hela natten men kl 6 på fredag morgon åkte vi igen till förlossningen. Då kom värkarna fortsatt med ca 20minuters mellanrum men hade sedan kl 4 varit så kraftiga att jag inte stod ut. Nu måste ju något ha hänt!! Åter igen hade jag kämpat på länge här hemma.

Ny CTG gjordes och kontrollen visade att jag var öppen ca 2cm, alltså inget hade hänt! Då bröt jag ihop av värk, trötthet och hopplöshet. Pratade med en läkare och ville ha en plan! Jag ville inte fortsätta så här. Tankar och ”minnen” från förra gngen blev väldigt påtagliga! Det var en underbar läkare som beskrev att jag befinner mig i latensfas. Kroppen förbereder sig för en förlossning men det är bara förverkar jag har och eftersom babyn mår bra m.m. vill de inte sätta igång förlossningen eller göra kejsarsnitt i nuläge utan hon ville ”droga” ner mig så jag fick sova ut för i det skick jag befann mig skulle jag inte orka med en förlossning om den satte igång nu.

Sagt och gjort. Maken fick än en gång åka hem till den väntande storasystern, utan en lillebror, och jag fick en cocktail mediciner och fick en säng att sova i. Sov och sov gjorde jag inte så bra. Vaknade en gång i timmen av värk och då eftermiddagspersonalen kom bestämde jag att jag stannar kvar över natten. Värkarna gjorde fortfarande ont och jag ville inte åka hem igen. När skulle jag då nästa gång komma in? Jag hade nu haft såväl täta som starka värkar och ingendera gång hade det hänt något så nu ville jag inte hem än.

Det fick bli ett bad och att fortsätta andas genom värkarna. Värmekuddar hjälpte lite grann.

Efter kl 18 hade jag riktigt onda värkar och visste inte hur jag skulle hantera dem. Hade lust att skrika ibland, vilket jag även ibland gjorde. Klockan 20 var värkarna tätare men ja bad enbart om en extra värmekudde och Alvedon. Trodde att det skulle räcka och ville inte vara tjatig eftersom det ändå inte händer något… Jag tänkte att jag får be om starkare värkmedicin av natten.

Klockan 2130 kommer nattpersonalen in. Gissa glädjen då barnmorskan som kommer in i rummet är samma barnmorska som vi hade när Alicia föddes samt uskan som kommer är en kvinna från onsdagnatten. Jag säger till angående att värkarna är tätare och att det nu även gör ont i ljumskarna. De vill ta en ctg och sedan undersöka mig men samtidigt får jag en värk och barnmorskan konstaterar att hon undersöker mig först. Öppen 4cm! Glädjen!! Wuhuuu!!! Jag hade blivit lovad tidig epidural så hon ringer narkosläkaren och jag ringer maken, som för tredje gången på lika många dagar får åka till förlossningen!

Jisses vilken kick detta gav mig. Plötsligt hade jag mera ork igen.

Mellan kl 22 och 02 gick det bra framåt och jag var taggad. Sedan mellan kl 3 och fram till 0530 kände jag att, nej nu ger nag upp och går hem! Fick krystvärkar men fick inte krysta för huvudet var inte helt i position och jag var inte riktigt fullt öppen. Varken epiduralen eller lustgasen hjälper mot trycket man känner men jag fortsatte andas lustgas, bara för att kontrollera andningen. För övrigt var denna tid ett riktigt helvete! Det gjode ont och jag kunde inte andas mig igenom värkarna, blev trött, irriterad och arg. Ville ge upp! Maken fanns bredvid och hjälpte  mig andas och barnmorskan och uskan stöttade också. Guld värt men i då läge hade jag som sagt helst bara velat ge upp!

Strax efter kl 5 märkte barnmorskan att babyn reagerade lite på de starka värkarna som kom med jämna mellanrum. Doktor tillkallade och man tog prover från babyns huvud för att kolla syrehalten. Första provet var okej men andra provet efter 20min visade förändringn mot det sämre. Barnet var trött, vem var inte det?! Barnmorskan pratade om eventuell sugklocka vid krystning och i värsta fall snitt! Nej, tänkte jag! Fan om jag tagit mig hit ska detta inte sluta i snitt som då anatgligen skulle ha blivit akut vilken skuelle ha kunnat betyda att jag skulle sövas.

När jag fick börja krysta, hade jag ingen aning om vad jag skulle göra eller hur! Några krystvärkar senare kom läkaren med sugklocka. Och ytterligare en barn orska kom in i rummet. Nu skulle babyn ut. Drygt en kvart efter att jag börjat krysta kom lillkillen till oss! Allt gick bra och fort när jag väl fick krysta! 

En krystning till och moderkakan kom ut, fin och hel. Jag förlorade inte så mycket blod och fick inga skador, inga bristningar, inget! Vad jag fick var en underbart perfekt skapt liten son! Och insikten om att nope, barnafödsel är inte min grej. Graviditeten är inga problem men sen tar det stopp 🙂 

Nu har vi, maken och jag, vår perfekta lilla underbara familj och det är vi otroligt glada och tacksamma för! Utan min underbara make skulle jag aldrig fixat detta och personalen, vilka guldstjärnor!! 

8h senare åkte vi hem! Som två barnsföräldrar! 

Kort och gått gick förlossningen ,när den väl startade på fredagkväll, bra. Däremot köndes det som om jag hållt på i flera dygn, vilket gör att upplevelsen inte är den bästa. Jag kommer skriva lite mera om tankar kring kejsarnsitt jämfört med vaginal förlossning, men det får bli en annan gång. Nu ska jag snusa baby 🙂

  

  

     

2 kommentarer

Filed under Baby, förlossning, Händelser

Han är här!

Efter en långutdragen resa kom han äntligen idag; vår son, Alicias lillebror, Axel!

Kl 05.48 föddes han. 52cm lång och 3135 gram lätt. 🙂

Vi mår alla bra och nu väntar vi på att få åka hem till storasyster! ❤

  

4 kommentarer

Filed under Baby, Förälder, förlossning, Kärlek

Slutrakan 

I fredags jobbade jag vad jag tror var min sista arbetsdag för detta år. Jag skriver tror för vem vet vad jag får för mig senare i år…

Nu är det en vecka sportlov  jag hoppas kunna bli klar med uppgifterna till den kurs jag läser just nu och sedan är jag reda för nedkomst med barn nr 2! Fatta att inom en månad borde vi vara fyra i denna familj! Häftig känsla!

Jag har onte riktigt gjort klart här hemma än men det mesta börjar vara under kontroll och jag ser faktiskt fram emot förlossningen…. Maken är inte riktigt lika taggad på den biten, med tanke på hur utdraget det blev sist! Själv hoppas jag självklart på en mindre utdragen förlossning och sedan skulle jag vilja undvika kejsarsnitt, men men, vi fär se. Huvudsaken är att vi får en frisk och pigg en 🙂

Under graviditeten med Alicia tog vi några bilder på mig och magen och på maken, jag och magen.  Självklart ville jag att vi skulle få bilder även denna gång men det har dragit ut på tiden. I lördags blev det i alla fall av. Riktigt nöjd är jag med bilderna. 





Igår när solen sken passade vi även på att tvätta bilen och sedan njuta av solen en stund på gården. Dockvagnen fick komma ut på en premiärtur och lillan traskade på hur bra som helst med vagnen. Idag var det inget solsken men vi gick ut en sväng ändå. Dockan i vagnen, telefonen i handväskan och så gick vi iväg. Fantasi måste man då säga att lillan har, för plötsligt under promenaden ringde hennes telefonen. Det var banken, på en söndag! 🙂 när jag frågade vad banken ville så vill de tydligen bar berätta att de gjort mat och att hon inte behövde handla 🙂 go ungen min! 





Imorgon får lillan vara på dagis  jag kan göra klart in skoluppgift och sedan blir det sportlov resten av veckan. 

Lämna en kommentar

Filed under Barn, förlossning, Gravid, Jag, Ledig, skola

Vägen fram till lördag 16.6 kl 11.22

Tänkte nu berätta om hur våran väg såg ut fram tills dess att Alicia såg dagens ljus. Känsliga läsare kan hoppa över detta, likaså folk som inte vill läsa om hur själva förlossningen gick till. För det är alltså det jag kommer skriva om nu. Vägen fram till plusset på grav-stickan, lämnar jag åt sidan. Hon var efterlängtad vår dotter och nu är hon här.

Som jag skrev i förra veckan var jag till barnmorskan på onsdag 13.6. Allt såg bra ut men Alicias huvuvd var fortfarande inte helt fixerat utan det gick att rucka på det. Döm om min förvåning då jag på torsdag vid lunchtid gick in i sovrummet för att bädda sängen och känner hur jag blir blöt längs med benet. Trodde jag kissat ner mig. Ringde förlossningen var man ville att vi skulle komma in för att kolla om det var vattenavgång. Dock var det inget panik, för att på min beskrivning lät det som klart fostervatten och då jag inte hade några tillstymmelser till sammandragningar var det ingen brådska för oss att komma in. Maken ringde jobbet och förklarade att han inte skulle komma in idag, då vi skall till Hudiskvall och kolla om fostervattnet gått. Väl i Hudiksvall blev jag kopplad till ctg-maskinen för att mäta babynsljud och kolla efter sammandragningar. Inget hände. Barnmorskan var osäker på om det var vattnet som gått och skickade ut oss på stan i 1½timme för att vi sedan skulle återkomma och träffa en doktor. Sagt och gjort, vi gick ner på stan och fikade. Det var minst sagt otrevligt att känna hur det rinner mellan benen på en varje gång man gick. Prata om att känna sig inkontinent!

Väl tillbaka på sjukhuset skulle en doktor undersöka mig. Jag hann bara lägga upp mig i gyn-stolen, så plaskade det till som på TV. Golvet nedanför förvandlades till en liten sjö. Barnmorskan konstaterade nu att det inte mera var ett frågetecken om det var vattenavgång! Däremot fick vi ändå åka hem eftersom jag fortfarande inte hade några värkar. Vi var hemma igen vid ca 18tiden. Åt mat, kollade TV, planterade balkongblommor. Klockan 22 gick vi isäng. Strax efter det kom det några värkar, men med långt mellanrum. Efter kl 24 kom värkarna lite tätatre och vid 0030 kom de med 2-4min mellanrum. Maken ringde då taxi och jag ringde förlossningen och meddelade att vi var på ingång.

Kl 02 skrevs vi in på förlossningen. Värkarna var fortsatt täta men jag var bara öppen 2cm. Barnmorskan tyckte att jag skulle få medicin och att vi sedan skulle försöka sova. Medicinerna kräktes jag upp så jag fick en ny omgång, ingen effekt. Värkarna fortsatte men utan märkbar verkan. Mera medicin till mig. Jag tror jag/vi somnade till efter kl 3 någongång och sov fram till strax efter kl 9 på fredagmorgon.

På fredagmorgon var alla värkar borta och inget hände. Man kopplade därför på värkstimulerande dropp på mig för att få igång vräkarna igen. Detta dropp ökades 1ggr/halvtimme i evigheter innan jag ens fick en liten värk. Framåt kvällen hade fortfarande inte så mycket hänt.  Jag började närma mig 4cm öppen, men babyns huvud var fortfarande högt upp. På kvällen någongång sattes epidural-som just då kändes skönt. Under fredagnatt tilltog värkarna men återigen gav de inte de effekter man hoppats på. Natten blev en lång pina av värkar och ingen önskvärd effekt. Epiduralen gav snart inte heller helt tillräckligt med hjälp. Värkdroppet saktades ner då värkarna kom så tätt att jag inte hann med. Eftersom droppet saktats ner resulterade detta i att värkarna till sist avtog för mycket. Jag öppnades vääääldigt långsamt. I något skede under natten tog jag mig upp och vandrade i korridoren. Jag var inte glad då barnmorskan ville att jag skulle stiga upp och gå. Jag gjorde det ändå. Försökte låta tyngdkraften göra sitt. Mot lördagmorgon var jag närmare 9cm öppen. Fortsatt var babyns huvud inte helt nere.

På lördag morgon kom värkarna återigen så tätt att jag knappt hann andas/vila emellan dem. Nu hade jag dessutom ett hemskt tryck och ville enbart krysta. Lustgasen gav inte så mycket hjälp. Jag höll mig hyfsat lugn med den i kanske ½timme. Klockan 0730 hann jag inte andas mellan värkarna. Jag ville enbart krysta, men var fortsatt bara 9cm öppen. Värkdroppet stängdes av och barnmorskan var i kontakt med doktorn. Det enda jag ville var att få ut babyn och att smärtan skulle ta slut! 2timmar senare kom doktorn in och då inget hänt med mig bestämdes det att jag skulle förlösas med kejsarsnitt.

Även om värkdroppet var bortkopplat fortsatte värkarna avlösa varandra, men jag öppnades inte mera än 9cm. När det äntligen blev dags att rulla ner mig till dagoperationen var värkarna så täta så det var som en enda stor värk, inget uppehåll alls. Jag hade så ont att jag inte ens förstår hur ja kommer ihåg vad som hänt runt omkring mig. Väl nere på op, skulle epiduralen bytas mot spinalbedövning. Vilka hemska minuter detta allt var. Det kändes som timmar. När väl spinalbedövningen var på plats kände jag enbart en varm känsla i benen. All smärta var borta!! Underbar känsla!!

Snabbt kopplades det på dropp och byggdes ett tält över magen och inom sekunder, rättare sagt, kl 1122 lördag 16-6-2012, nästan 2dygn efter att vattnet gått, hörde vi vår dotter för första gången! Min älskade make fanns bredvid mig hela tiden och fick ta emot dottern och klippa navelsträngen på henne, medan man sydde ihop mig. Tydligen låg dottern med ansiktet felvänt,det vill säga med ansiktet uppåt istället för neråt, (Barn skall liksom dyka ut) vilket gjorde att hon inte ville komma ut. Enligt läkaren som opererade skulle man ändå ha varit tvungen att snitta mig. All personal var underbar och allt gick bra. Alicia var det aldrig någon fara med under hela denna process.

Efteråt var både jag och maken väldigt trötta. Ingen av oss hade sovit sedan vi vaknade kl 9 på fredag morgon och inget att äta hade vi heller gjort på nästan 2 dygn.

Maken min är den bästa och fanns jämt vid min sida. Nu är vi som sagt hemma och mår bra. Jag har ont i såret men jag kommer igen!

Stolta men trötta föräldrar!

IMG_0248 RSCN0965

7 kommentarer

Filed under Baby, förlossning, Gravid, Händelser