Category Archives: Funderingar

Framtidsfunderingar

I går försökte jag leta på en hel del fakta kring aktier och fonder. Jag skulle vilja kunna mera om detta ämnet men kan inte det. Jag är med i Economista-gruppen på fb och försöker därifrån få nån insyn i vad detta är. För visst skulle det sitta fint om man skulle kunna investera lite pengar på ett smart sätt som ger maximal utdelning både kortsiktigt och långsiktigt. Hur gör man, vad köper man, när köper man, för hur mycket köper jag???? Tusen frågor. Måste nog sortera upp allt jag hittills tagit till mig och så får jag se sedan. Jag sparar redan långsiktigt via banken i fonder/isk, men skulle kanske vilja försöka en del själv också. För visst skulle det sitta härligt med extra pengar för resor, renoveringar och bortbetalade bolån och långsiktigt vill jag nog kanske ha den där lägenheten i Spanien 🙂

Funderingar, funderingar….

Något jag också har funderat över är min arbetssituation p.g.a. olika skäl men i nuläget stannar jag där jag är men långsiktigt vet jag inte om jag ska arbeta på detta ställer i 20 år till eller inte. Eftersom jag är som jag är har jag sökt in mig till en del olika kurser som jag kanske kan läsa på sidan om i höst. Det är ju faktiskt ett år sedan jag blev klar med förra studierna så det är väl dags med något nytt. Denna gång dock enstaka kurser inte något program. Det blev kurser som jag kanske kan ha nytta av längre fram. Får se först vilka jag kommer in på.

Utöver det är det fullt upp med planering för terminens sista kurs. Föreläsningar, studiebesök och uppgifter ska läggas upp på ett bra sätt. Bara 8 veckor kvar av denna termin, ja 9 veckor för mig som lärare men ändå, sedan sommarlov!

Lämna en kommentar

Filed under aktier, Funderingar, Jobb

Hem men ändå inte

I onsdags flög jag och barnen tillbaka till Sverige. Resan gick återigen bra. 

Jag känner mig alltid tudelad när jag lämnar Finland och kan inte påstå att jag är en så glad filur de första dygnen tillbaka i Sverige. 

Orsaken är nog en längtan/saknad. Hem är för mig Finland. Min familj o mina underbara vänner finns där. Alla minnen från skolor, utflykter, fester, cykelturer, lekar och andra händelser m.m finns i Finland. 

Samtidigt är mitt hem och min egen familj här i Söderhamn. Jag skulle inte kunna tänka mig packa ihop och dra iväg härifrån pga barnen och maken. Jag kan ju inte bara rycka upp dem från sina hem men ibland önskar jag att mitt nuvarande hem och mitt hem från förr åtminstone skulle befinna sig inom samma landsgränser. Det är tungt ibland att inte vara hemma till 100% på något ställe. Känslan brukar ge med sig efter några dagar och för det mesta är längtan till Finland inte närvarande så ofta men i någon dag till är längtan till Finland dominerande. 

2 kommentarer

Filed under Funderingar, Hem, Jag

En mammas oro

Sedan en månad tillbaka har jag inte riktigt varit mig själv, åtminstone inte inombords. 

Axels kramper,epilepsi diagnosen,att ta in det,förstå det och försöka fungera normalt rent emotionellt och intellektuellt är svårt. Näst intill omöjligt kan jag påstå. Min oro över honom har varit stor och är väl det än om än lite mindre. Jag kan fortfarande drömma om hans kramper. 

Mitt i all oro över Axel har jag nu kommit på mig själv att oroa mig sjuk även över Alicia. I veckan tog jag henne till doktorn för jag tyckte att hon såg blek ut. I övrigt ok på alla fronter men blek. Jag ville kolla hennes hemoglobin-värde. Fick en tid till doktorn som ordinerade hb och järn-prover. Alicia stackarn grät och ville absolut inte ta prover, hon mådde ju bra och hur jag än försökte förklara,lugna och muta ville hon inte. Proverna blev tagna och det gick bra till slut. Svaren såg bra ut. Nu borde jag vara nöjd va?

Icke. Alicia,ja vi alla hostar nu och Alicia säger att hon har ont i benen,ibland i magen och i dag i bröstet mot hjärtat. Jag försöker vara logisk men kan inte. Jag försöker vara lugn och prata med henne och fråga var hon har ont och hur det känns. Ibland försvinner värken men som idag satt värken i bröstet kvar. Lite grann. Ju mera jag frågar pga oro desto mindre vill ju hon svara. Dessutom sa hon på en gång att hon inte vill åka nånstans. Jag skulle helst ta henne till doktorn och åtminstone ta ett crp ocv leukocyter. 

Jag oroar mig för allt. Letar symptom på att barnen inte mår bra. Oroar mig för att jag missar nåt om Alicia för att jag oroar mig över Axel. 

Trodde aldrig att jag skulle bli en sån här irrationell person. 

Tur att min man är mer förståndig. <3. Vad skulle jag annars göra? 

Tänk om man bara kunde få en garanti på att barnen mår och alltid kommer må bra. Visst skulle allt vara lättare då? 

Denna mamma oron… Mina älsklingar för er gör jag allt! ❤ ❤

2 kommentarer

Filed under Alicia, Axel, Barn, Epilepsi, Förälder, Funderingar, Kärlek

Nyårskrönika 2015

Januari

Nyåret firades lugnt hemma. Jag svor över snön. Vi gick på hjälte/prinsesskalas. Alicia  hade i varit blöjfri i 4veckor! Den etappen gick väldigt smidigt.

 Februari

Jag inledde surffri tid mellan kl16-20 här hemma. Det höll väl i ca en månad. Skulle nog behövas införas igen. Ni fick gissa när och vem som skulle titta ut. Ingen gissade rätt dag :)Ålänningarna kom och Alicia fick prova åka skridskor. Gillades inte.untitled

Vi njöt av soliga vinterdagar och jag målade om i Alicias rum

 Mars

Månaden inleddes med fotografering


Jag jobbar det sista och går efter sportlovet på föräldraledighet. Väntade på att få värkar, skurade badkar och gick i trappor. Maken fyllde år. Onsdag 18 fick jag värkar och 21.3 kl 05.48 kom han äntligen. Hela den historien kan man läsa här. Resten av månaden njöt vi.

   
  Mamma kom även på besök och hjälpte till här hemma.

April

Syster med äldsta sonen, Ben kom för att hälsa på Axel.

Påskägg hade gömts i trädgården

Orken tröt så pass mycket så mamma ringde och frågade om hon skulle komma igen. Det behövdes inte, järntabletter och vila gjorde sitt. Tankar om barn och föräldraskap spökade. Det blev vår i trädgården och grill införskaffades.1

  Maj

Vi besökte en öppen gård 2

Axel blev finsk medborgare!3Kusinerna med föräldrar och storasyster kom på besök och svågern tapetserade om vårt sovrum!

Jag fyllde år och fick en stund i solen.4

Juni

Alicia fyllde 3år.  Först blev det kalas för kompisarna hemma och sedan igen kalas i Finland.5

 Axel döptes.

Ninafotograf tog fina bilder

   Min barndomskompis gifte sig på midsommarafton .

b

Någon varm dag dök uppIMG_8880

Juli

Månadens första dagar bjöd på riktig sommarvärme!IMG_8866

Hasse sjöng på Östra berget och Alicia var helnöjd!

Jag drog igång en inomhusrenovering; trapporna fixades, nytt golv fixades och väggarna målades om nere i källaren.IMG_9305

I trädgården blommade allt och smultronen var oändliga till antalet. Vi njöt av att ha en egen gård.

I slutet av månaden åkte jag och barnen en sväng till Åland.

Augusti

Nu fick vi lite sol,bad och värme!

Hoppgungan introducerades för lilleman och det gillades. Axel blev 5månader och knäckte koden över hur man ska göra föra att krypa! Han satte sig även upp i vagnen så det var dags att sälja den fina gula och köpa en annan vagn.IMG_9469IMG_9674

Alicia skickade sitt första idol-brev och fick svar.

Vi åkte på semester till Göteborg. Det blev Liseberg och maken fick på kvällen gå på Metallica konsert.

  
 September

Mamma och syster kom och vi besökte Hudik-marknad. Axel har några skriknätter(funderade även om Lilleman är mångalen) samt hittar vägen till trapporna.

IMG_9797

Bröllopsdag nr 5 firades med middag på stan. Farfar barnvaktade.

Jag blev rädd för vart denna värld är på väg.

Jag skaffar mig ett gym-kort och kommer tack vare några timmar med en PT, faktiskt igång och tränar 2ggr/vecka (Håller än, förutom paus under julveckan!)

Oktober

Började med en sväng till Finland. Vi gick på bröllop och fick sova en natt på hotell.IMG_9959

Fina höstbilder togs och jag köpte äntligen min 30-års present, drygt 1,5år sent.

Pappa och Sirpa kom på besök.

 Axel klättrar nu upp för trapporna och Alicia påminner oss om att hon bara är tre år och att det inte är lätt att vara storasyster!

November

Det blev även nu en snabb visit till Finland för att gå på farbrors begravning. Vi syskon var samlade för ett dygn.

 Jag jobbade några nätter på sjukhuset.

Jessica kom på besök. Ungarna myser och busar tillsammans.IMG_3311 Sista helgen bar det av till Ullared med grannfrun.

December

Tomtemys i Långvind i +10graderIMG_0436

Extra jobb på sjukhuset och i skolan

Scheman med guldstjärnor och sura gubbar görs då tålamodet tryter när det kommer till alla bråk med stortjejen.IMG_0454

Lucia och julfest på dagis

  
Gran inhandlades och pyntades. Det julstökades och finnarna firade jul här.

  
 
 Nyårsafton imorgon firas hemma med god mat,vänner och champagne.

Gott Nytt År!

Lämna en kommentar

Filed under Alicia, Axel, Barn, Bröllop, Dop, Familj, Förälder, förlossning, Funderingar, Gravid, Jag, Jobb, Jul, Kalas, Kärlek, Resa, Snöhelvete, Sommar, Syskon, Trädgård, vänner, Vår, Vårt hem, Vinter

Rädd

Slår man på radion, TV:n eller läser man någon av dagstidningarna eller i deras appar, möts man av många tråkigheter som sker dagligen ute i världen. Ibland känns det lättast att låta bli att läsa/lyssna och fortsätta leva i sin egen lilla bubbla. Ibland går det inte att utesluta vad som sker runt omkring oss för inte så länge sedan fanns lilla Aylans drunkande kropp i varenda nyhetsflöde och påminde oss om hur grym verkligehten är för en del människor. 

 I helgen skrev Blondinbella ett inlägg om den (o)mänskliga muren som bildades i Torneå för att stoppa att flyktingar tog sig in i Finland. Var är medmänskligheten folk? På vilket sätt ”stör” det din vardag om några stackars människor som lämnat allt de ägt och haft, tagit sig genom ett helvete för att fly från ett annat helvete, kommer in i ”vårt” samhälle för att finna någonslags trygghet? Prata inte om att de kostar samhället. Ja, det gör de till en början, men med en bra integration och snabba beslut kan dessa människor även vara en tillgång. (Dessutom finns det redan folk som om an nu vill uttrycka det, kostar samhället pengar och som inte ens är villiga att göra något). Flyktingar och invandrare kommer med utbildningar och kunskap i sin ryggsäck som vi borde ta tillvara. Dessa människor kommer också att kunna arbeta och betala skatt, handla och bidra på sitt sätt till samhället. Jag har väldigt svårt att tro att dessa människor genomgår allt för att komma till ett land där de inte kan språket eller känner någon bara för att de hört att man kan få bidrag?! Jag tror verkligen inte att någon lämnat allt de äger och har för att i Sverige/Finland kan man bli rik på bidrag! Ni hör ju själv hur dumt det låter!!

Sedan blir jag mer rädd för dessa personer som dödshotar Blodnbella för hennes ursäkter och skriver att om vi inte stoppar dessa flyktingar(män) kommer hon att dödas och att vi inte kan ta emot alla flyktingar för då kommer det att bli likadant här som i t.ex. Syrien. Hm.. Jag orkar inte ens kommentera. Däremot tycker jag inte att det är okej att någongång på ett eller att sätt dödshota någon!

Som om inte allt detta skulle vara nog, drabbades Söderhamn av en stor sorg i helgen. En 17-åring knivhöggs till döds och en annan är allvarligt skada. Bland annat finns det indikationer på att det skulle ha kunna vara ett rasbrott. Killen som dog hade flytt från Syrien. Förstå hur hemsk denna värld är! Han lyckades fly från ett helvete för att sedan en fredagkväll då han är ut med sina kompis bli knivstucken till döds i Sverige. Detta land som ska vara så bra! Kom nu inte och säg att så blir det när man tar emot flyktingar för jag kan då säga att det inte är enbart invandrare som utsätts för  eller begår brott. Nej även svenska och finnar begår brott och utsätts för det. Gör inte skillnad på människa och människa. Oavsett färg, religion m.m ska väl alla människor ha likvärdig rätt att finnas och tycka till?! Ja, det finns extremister av alla de slag och jag säger inte att allt är okej, men alla är inte lika. Dra inte alla över en kam! 

Det gör mig rädd, förbannad och trött på att ens behöva ha sådana diskusssioner! Ingen, absolut ingen ska behöva dö som 17-åring på en gata påväg på en fest med sina kompisar! 

Jag önskar att jag kunde bygga ett eget samhälle för att i lugn och ro kunna uppfostra mina barn till en trygg värld, men så fungerar det inte, tyvärr. Däremot kan jag hoppas att folk snart vaknar upp och kan vara mänskliga och snälla. Sluta skriva rasitiska inlägg och hot, sluta dödshota folk och sluta slåss! Om man mot förmodan stör sig så mycket på en person, som man kanske inte ens känner, p.g.a. dennes religion, åsikter eller sexualitet eller vad der kan vara, men bara gå vidare! Strunta i personen, bara gå, gör det utan att hota, skrika eller slå, bara gå! Lägg din energi på att gymma, läsa böcker, skaffa dig  kunskap eller ett arbete! Gör något vettigt med ditt liv.

Jag skulle kunna skriv en hel del men detta får räcka för mig nu! Alla får tycka vad de vill men jag orkar inte ens diskuera detta vidare med folk som tror sig stå över och vara bättre än andra och som inte vill hjälpa. Usch! 

1 kommentar

Filed under Funderingar

Barnuppfostran

Det finns väl inget mera omtalat ämne som alla tycks vara expeter i, än barnuppfostran. Oberoende om man har ett eller tio eller inga egna barn alls, tycks folk ändå tycka, veta och komma med synpunkter, åsikter och tips på hur en ska vara den bästa föräldern! 

Linda skrev detta igår.  Ett ämne där alla tycks veta bäst 😉

Det fick mig att fundera på en del saker. Först och främst, var och en gör som hen känner är bäst för sig, sitt barn och sin familj.

Jag skulle inte ha kunnat/velat vara en hel helg borta från mina barn när de fortafarande är så små. Samtidigt kunde jag inte pumpa ut när jag ammade Alicia, alltså var det inte ens möjligt att bunkra upp med mat. Samma är det nu. Även om det ibland känns tungt, jobbigt eller rent ut sagt för jävligt har jag nog inte haft en äkta tanke på att åka iväg från mina barn(har nog önskat mig iväg många gånger men skulle inte ha kunnat/velat göra det). Det man ibland kan önska är ju lugn och ro och få ha tystnad, äta i fred eller få städa i en  timme eller dylikt men inte i flera dygn. Självklart kan det finnas olika orsaker till att man är ifrån sitt barn en längte tid men för mig har det inte funnits en sådan orsak. Alicia var 8månader när jag åkte till London i 3dygn. Då var hon hemma med sin pappa och jag hade precis slutat amma. 

(Obs, säger inte att detta är rätt eller fel, utan hur JAG känner).

I kommentarerna som Linda fick, fanns det en som fick mig att fundera. Detta med egen tid? What?! Vadå egen tid när man har en nyfödd/liten? Varför då? Längtar man inte efter att vara hemma med sitt lilla barn? Behöver man plötsligt egen tid för att orka vara en förälder? Ja ibland men som sagt det är skillnad på egentid och egentid. Har då inget minne av att jag förr hört vuxna diskutera att man behöver egen tid?! Självklart är det ibland jobbigt att vara hemma med barn, men egen tid kan då handla om att få äta ifred, kanske få sova en stund, handla ensam eller träna. Men det där behovet/krävandet av att unna sig eller att man är värd egen tid tycker jag är lite överdrivet. Att man som förälder plötsligt behöver en längre paus i sitt föräldraskap? (Återigen detta är inget Linda skrivit eller sagt utan det var en kommentar som fick mig att fundera, för detta är något som folk faktiskt idag pratar om att de behöver). 

Självklart är det viktigt att komma ihåg vem jag som person är, och inte bara vem jag är som förälder men föräldraskap är inget man kan avsluta för att man behöver en paus. Jag kan behöva komma ifrån en stund för att orka vara en bra mamma men som sagt det kan då handla om en lång dusch, ett promenad eller lunch med en väninna inte en veckas fylla på Kos 😉 

Sedan är det viktigt att även umgås med andra om inte annat så med sin partner. Vi är inte bara mamma och pappa utan även man och fru, men samma sak gäller här, vi kan gå ut och äta eller efter att barnen lagt sig kan man prata om annat än barnen 😉 

Att åka iväg som par är väl också okej men då tycker jag att man kan vänta tills barnet är lite äldre, inte när det är nyfött. Behöver man en paus då kanske man sku ha tänkt på det innan man fick barn. Jag är väl inte gravid i 9 månader och längtar efter egen tid? 

Som sagt detta och mycket mera gällande barnuppfostran är ämnen folk har många åsikter om. Men som förälder vet man nog oftast vad som är bäst för sitt barn, sedan tycker vi alla olika och det är väl bra. Däremot tycker jag inte att man ska ”hoppa på” och ge andra dåligt samvete för deras val, man kan väl vara konstatera att här tycker vi olika. Så detta är mina tankar så här en torsdagkväll. Det är inte riktat till någon speciell utan är enbart lösryckta tankar som uppstått i samband med ett blogginlägg jag har läst.  

 Mina trollungar ❤

6 kommentarer

Filed under Förälder, Funderingar

Tankar och känslor

Danni skrev igår om tvåbarnschocken och Nina skriver om enbarnschocken.

Jag befinner mig i nuläget inte i någondera chock, men kommer exakt ihåg hur det var och hur det kändes. Jag kan dessutom inte påstå att jag har försökt försköna vår vardag i bloggen. Här finns det nog att läsa om sömnlösa nätter, tankar om att man skulle vilja skänka bort sitt barn (självklart inte menat så men känslan var nog mer än sann) samt om hur det absolut inte fanns i tankarna att skaffa flera barn, med tanke på hur trött och slut jag var. Även om jag i nuläget inte befinner mig i någon chock finns det en hel del tankar och känslor som åker runt som en berg och dalbana inuti mig.

Först och främst; jag älskar mina barn och skulle inte byta ut någon av dem, men jag kan inte tänka mig att genomgå förlossning igen. Ja, ”resultatet” är värt allt i mitt liv men nej så roligt är det inte att jag känner att detta vill jag göra om.

Det skrivs mycket om hur känslorna svallar över vid förlossningen och när man får barnet upp på bröstet och hur hormonerna spelar ett spratt på dag 3 och man bara gråter och allt och inget. Nja, säger jag!

Visst kände jag enorm lycka över att få min son på mitt bröst men det var inte som på film att hjärta direkt svällde över av kärlek, förstå mig rätt, men ja lycka kände jag och visst kärlek och självklart men inte övermäktigt. Det där med att föda fram sitt barn gav mig ingen större kick av lycka jämfört med kejsarsnittet.

Varken med Alicia eller Axel har jag fått gråtattacker pg.a. hormoner. Så nej på det också 😉

I nuläget lunkkar vardagen på ganska bra, förutom dotterns trots då, men överlag har vi det i nuläget bra. Chocken kanske kommer när det blir ändringar i vardagen. I nuläget äter vi, sover vi och gör eller låter bli att göra något utifrån hur vi känner och orkar. Ett ganska skönt lunk.

Däremot känner jag en viss oro över att Alicia kommer att känna att hon blir försummad. Jag ammar Axel och när jag gör det lan jag inte precis leka eller springa och ta henne eller torka henne på toa när hon ropar. Sådant gör ju att han går i första hand och hon får lov att vänta. Dessutom med tanke på hennes trotsiga humör känner jag överlag att jag blir ganska trött på henne och lättare arg och irriterad. Jag vill inte bli det men blir det ändå och även om jag inte alltid tror att hon menar nåt illa, hon förstår nog inte sina utbrott själv alla gånger, så blir jag ju arg. Då kan jag tänka att det är ganska skönt att ha en lugn och mysig baby att umgås med, men samtidigt vill jag inte utesluta eller välja bort dottern. Det är svårt att hitta en balansgång, men jag hoppas att jag i något skede gör det. Jag hoppas jäntans hUmör lugnar sig, jag hoppas att jag orkar lite mera. Mest av allt hoppas jag att jag lyckas ge mina barn en bra barndom. Jag hoppas de kommer att känna sig älskade och att de kommer till mig/sin pappa när som helst när de känner att de behöver stöd, tröst, kärlek, råd eller bara sällskap! 

  

1 kommentar

Filed under Barn, Funderingar

Tungt

Helgen som var har varit hur tung som helst. I fredags jobbade jag några timmar på dagis. Där var bara 4 barn kvar p.g.a. magsjuka. Hua.

Hemma hade allt gått bra men på kvällen när lillan just skulle somna sa hon att hon hade ont i magen och sen kräktes hon. Detta upprepades kl 3 och kl 4 så den natten sov vi inte så bra. Lördag och söndag gick mest åt till att känna efter hur vi själva mådde och vara beredda på magsjuka, då det visade sig att många flera barn från dagis drabbats. Lillan hade inga fler uppkastningar men hostar mycket så lördagnatt var vi vakna p.g.a. det.

Igår längtade jag enbart till en annan planet långt bort. Ett dygn för mig själv långt borta från allt och alla. Lillan var väl trött, slut, hungrig m.m. och gnällde och gnällde och gnällde. Jag vet inte hur många gånger jag blev förbannad på henne och lika trött var ju jag som hon säkert var. Upp i allt detta fick maken ta över ansvaret för lillan för jag kände att jag inte kan/orkar/vill mera. Hemskt att känna så men jag fixade inte det. Upp i detta slår det mig; hur ska jag klara av två barn?

Den tanken fick mig att må dåligt. Hur kan man bli så trött och förbannad att man bara önskar sig långt bort, samtidigt som man innerst inne skulle göra allt när som helst för sitt barn samt att man väntar ytterligare ett?!

En svår ekvation som ska gå ihop. Tur nog var maken hemma och jag fick lämna över ansvaret och i dag hoppas jag på en bättre dag, för allas del.

All eloge till ensamstående! Jag skulle aldrig fixa det!

Sedan är Alicia mitt allt och även nästa barn kommer betyda allt och fylla min värld men otroligt tungt är det ibland och tyvärr har väl lillfröken och jag ett allt för lika hopplöst humör och drar inte alltid jämnt. Tur att pappa finns som kan trösta lillan och att maken finns där även för mig. Kan bara föreställa hur tunga dagar han måste ha ibland.

2 kommentarer

Filed under Förälder, Funderingar

Det där med att sova

Sedan februari har Alicia sovit inne i vårt sovrum. Vi flyttade in spjälsängen till oss efter att vi under hela januarimånad suttit på golvet i hennes rum i timmar när hon skulle somna eller/och när hon vaknade på natten. Efter att vi flyttade spjälsängen in i vårt sovrum har nätterna för det mesta varit okej. Nattningen tar mellan 10-45min ibland och då måste man ligga i våran säng och hon ligger i sin och kollar upp ibland. Går man därifrån innan hon somnat skriker och gråter hon och klättrar ur spjälsängen. Tro mig, att låta henne skrika tills hon somnar funkkar inte, som sagt hon stiger ur sängen och sedan tar allt bara ännu längre tid.

Nåja, när Alicia fyllde 2 år köpte vi en ny säng till henne. I den har hon nu fått somna om kvällarna. Varje natt har hon vaknat efter 1-3h men då har det oftast gått att bara hyssja så har hon somnat om. Sedan vaknar hon allt mellan 2330-02, två tillfällen efter kl 4, och då vägrar hon lägga sig i sin säng igen. ”Vill int sooa här, kan int sooa” ”Ja osså med mamma” och så stiger hon upp och ska med in till vårt sovrum.

En natt sov jag på golvet i hennes rum och då gick det att bara hyssja henne när hon vakande så somnade hon om.

De senaste nätterna är det speciellt ”kan int sooa!” som gäller och det går inte ens att sitta bredvid henne utan hon vill inte sova i sitt rum. Igår somnade hon till sist inne i vårt sovrum i spjälsängen. Där sov hon till och från i ca 1 timmes tid. Sedan skrek hon. Tills lut tog vi upp henne och hon satt i soffan med oss tills vi sett klart filmen. Trött var hon, men hon somnade inte.

I vårt sovrum skulle hon absolut inte ligga i spjälsängen utan till slut strax vid kl 23 la vi oss alla i vår säng, var hon till sist somnade. Sov till 8, inte längre trots vaken till 23!

Hur som helst, idag innan jag skulle iväg på nattjobb, nattade jag henne och gjorde det man inte ska göra. Jag la mig bredvid henne i hennes säng. Hon somnade på 15min! Detta kommer jag säkert få sota för och nu får jag väl lägga mig i hennes säng tills hon är 10år!

Någon som har tips, idéer på sätt att få ungen att somna själv (igen, som hon gjorde förr) samt hur få henne att sova i sin egen säng? Eller ska man bara invänta att det sker inom nåt år eller så?

bild

11 kommentarer

Filed under Alicia, Funderingar, sömn

Satsa på mig

Ibland tänket jag att jag borde satsa på mig själv och unna mig själv lite mer än vad jag gör. Jag menar jag jobbar alla dagar och alla räkningar betalas i tid.
I dag var jag till Bollnäs och fixade mina naglar. Äntligen!! Jag mår alltid lite bättre då naglarna är snygga.

20140320-194743.jpg
Om två veckor ska ett gäng åka iväg på kryssning. Jag ska äta och dricka och ha roligt. Jag ska sova och kanske unna mig någon behandling på spa-avdelningen.
Jag har även lust att boka in en träff med en ex-kollega i Sthlm.
Jag skulle också gärna börja träna. Tror jag ska prata med Carro om det 🙂
Maken unnar mig också att jag unnar mig saker så jag behöver inte fundera på att ja sku bränna pengar utan hans vetskap. Nu är det bara att göra något åt mina önskemål.

Lämna en kommentar

Filed under Funderingar, Jag